Aftonbladet – 22 november 1851, sida 1

ati, hvarutur hon då och då syntes uppräkna till så smärtsam känsla af sin olycka, tt man nästan gladdes när hon återföll i sin vanliga slöhet och tystnad, hvarunder hon lock mekaniskt utförde allt hvad man föresatte henne, i hopp att sysselsättning skulle verka något till hennes förbättring. Den enda önskan hon bestämdt uttryckte var, att få återkomma till sitt fordna hem. lit friherrinnan Lindfeldt följde sin olyckliga svägerska, och afgaf en redogörelse för lagnannen, som, fritagande Therese från hvarje skuld, tillika gaf kammarjunkaren den minsta möjliga. Till och med sin egen mån sökte hon ursäkta med en uppriktig sjelfanklagelse, att genom för längt drifven oförsonlighet och köld hafva betagit honom all håg till ånger och omvändelse från sina förvillelser. Bland allmänheten berittades emellertid att Therese blifvit galen af sin olyckliga kärlek till svågern,, hvars öfverraskning af friherrinnan och plötsliga försvinnande påstods ha skett till följe af en förut uppgjord öfverenskommelse mellan honom sjelf, hans fru och kammarjunkaren, för att med undvikande al alla formaliteter afskudda sig det äktenskapliga oket, utan att ryttmästaren belastades med den förälskade svägerskan, vid hvars ömhet han längesedan tröttnat och hvars per;n han på inga vilkor velat öfvertaga, ehuru I:kaledes utledsnade mannen erbjudit heterligt honorarium. Genom denna version — möjligtvis utgången från kammarjunkaren sjelf — undgick han lyckligt och väl det bittra ödet att bl vutskrattad.; tvertom betraktades hela tillstälningen som rätt fintlig, och skulle måhända hafva försonat sjelfva tant Magdalena, si framt hon icke vid första beklagliga underrättelse, som jungfru Marie skyndade att gilva henne, blifvit betagen af em sådan skräck.