LJ plats med öfverstinnan P., hvars gamla svärmor ville resa hem. Vid Gustaf Adolfs torg leranade jag vagnen och ilade hit, der jag smög uppför trappan så tyst att den dubbelt trolösa väkterskan ingenting anade, förrän jag under hot af offentlig anklagelse och straff tvang henne att fly och lemna mig nyckeln. : Det öfriga vet du. Therese ville tala., men kunde endast framstamma ordet: För:låt! Dig, stackars barn, har jag ingenting att förlåtas, svarade friherrinnan, snarare tvert-. om... Tror duatt jag är mycket elak, Therese ... att mitt hjerta är tomt på alla ömmare känslor? ... Vänta... du skall få höra! en historia. Det var en gång en liten flicka, ett lifligt och känslofullt barn, som med hänryckning velat älska hela verlden och dock! Bemöttes med köld af alla, till och med sina föräldrar, hvilkas ömhet uteslutande tillhörde hennes äldre syster och bror, som genom den lilla ovälkomna vareisens födelse heit oförmotadt beröfvades en del af den redan bestämda örmögenheten. Dem afvighet hvarmed hon behandlades af demi, som naturen ställt henne närmast, smittade andra, och det stackars barnet fick ej röna annat än förödmjukelser och kallsinnighet. En enda visade henne stundom deltagande och vänlighet, det var den ljest så bortskämde och lättsinnige brodren, 4 vid honom fiste hon sig derföre med en tillgifvenhet, som aldrig svalnat, ehuru den ty värr ingenting kunnat uträtta. ITennes syster dog, men i stället att detta bort verka en förändring i föräldrarnes kinsar för den efterlefvande, ökades snarare dega motvilja, och som hennes äsyn inte dem om deras ocr:ittliga nales hon slutligen helt och haljet i främmande personers vard, hvilkas föra mot ett barn, som ej ens kunde tälas af sina, är om icke iädelmodig dock förklarre. Icke sällan hirdt och orättvist misshandkd, alltid snäst och förbisedd, uppkom småningom bitterhet i Mmennes hjerta, och hennes väsen blef;kallt och frånstötande. Så upp