Aftonbladet – 21 november 1851, sida 1

hvarandra , gåfvo ett känslor.o O, min Gud! Du... Du känner bäst om mitt var lånadt!. fiimtade Therese; bort... sen du cj mer är min bror!, Nej, ty jag vet att du älskar mig... du skall... du måste göra det, återtog ryttmä-! erese, hör mig... mig som du: ser firdig att för dig uppoffra allt... framtid... anseende... lif om det behöfs!... Hvarfor tvekar du? ... Låt oss flyt... Hvad; har du att vänta af lifvet om du vägrar? Kan du uthärda med en man för hvilken du måste känna det djupaste förakt, och hvars bemötande du kan vara öfvertygad blir ännu råare efter hvarje nytt dryckeslag der hans sinne blir retadt. .. eller vilja blottställa dig för all den skugga, all den smälek,som kastas på en fränskiljd hustru när mannen påstår sig vara! den förfördelade, hvilket här, du har hört det af hans egen mun, ofelbart skulle blifva händelsen ... än en gång hvarför tvekar du? Tror, da måhända att man ängrat sig? Att den vänlighet hvarmed du nu behandlas är uppriktig? Arma Therese! Vet då att endast egennytta; förestafvar den... din man har stora skulder, hvika nästan alla vid din mors död blefvo uppsagda för att icke gifva honom tid att på andra håll förslösa pengarna, och den kloka Ebba, som slägten kallar henne, är derför så mån att vårda dig, och ställa allt till rätta, emedan din förlust i detta kritiska ögonblick vore brodrens ohjelpliga ekonomiska förfall... O, Therese! du lyssnar ändthgen till mitt förslag . . . sköna, ömma, himmelska Fherese, du samtycker då att tillhöra mig... fort... fort! ... en vagn väntar oss i närmsta gränd, vi ha kanske ej många minuter säkra mer... men nu är huset helt och hället tomt på denna ida... vi smyga oss ut bakvägen. . . frukta cj min älskade... förtro dig till din Claesl och koml! Ryttmästaren ville slå en kappa kring den! af skräck och fasa mållösa och förlamade The)! rese, på hvars läppar han tryckte en brinnan-li de kyss. lånadt namn åt våra