Aftonbladet – 21 november 1851, sida 1

Utan att afbida svar flög hon på dörren. Therese kände sig öfvervä digad. Flere minuter gingo förbi. Den unga frun började redan tro att sömmerskan misstagil sig, när hon fick höra någon lätt och hastig ila genom rummet utanför, fatta i nyckeln och... Therese!s Ryttmästaren störtade fram, hf. tig, utom sig. Jag behöfver ingenting upp: lysa, ingenting förklara . . . du förstår och känner allt... allt!... O, sig mig blott. har du längtat efter denna stund? Ja, se s0, adiligen . .. ändtligen min Thordso .. es SS vot då att du älskar mig... tackla Therese kände en plötslig förfäran och ville vrida sig ut hans armar. Släpp mig, Clats! Jag förstår dig ej... Jag . . . SDu måst e följa mig... jag har allt i redskap för din räddning... komb vin? ... Store Gud !... lemna mig Claes! .. be. E G För att... lata äfven dig dö på Danvi ken som hon! ... mins du Thilda?...mins du hur han hotade att jaga dig härifrån fö! min skull... jag vet allt, Therese... kom, följ mig!... längt bort . . till ett anna land... der vi endast... endast skola lefva för kärleken. Aldrig!s ropade Therese med en ny hka förtviflad som fafäng ansträngning att slippa :. det var ej så jag tänkte du ville bistå -. fj genom ett brott jag ville köpa min het... gi, elindige... du bedrog mig, äfven dulp Therese, sade ryttmästaren i det han all fastare omslöt den olyckliga qvinnan, hvarför af en dårlik fördom rygga tillbaka i det afgörande ögonblicket och då först neka hva? du så länge i tysthet medgifvit. Du hade icks hvilat i min famn — icke tålt mina kyssa: om du ej älskat mig... älskat så som jag dig ehuru vi båda, af en falsk blygsel föl