Aftonbladet – 21 november 1851, sida 1

är mamsell är så god och vill dröja. afbröt Therese, pbehöfver jag visst ingen annan; låten icke uppehålla er längre för min skull. Jag hoppas... det är bättre när ni återkomma. Friherrinnan tvekade ännu, men slutligen for hon med de andra. Jag slapp åtminstone ljuga någon orsak), tänkte Tnerese helt tacksam; heldre än det hade jag visst följt med; nu Lunde jag det ej och vill betrakta min väkomna vanmakt som en skickelse.v Mäår inte hennes nåd bättre nu? frågade sömmerskan efter en temligen lång, oafbruten tystnad. Föga, mamsell.n Herre Gud så ledsamt! ... Jag trodde, jag hoppades nästan ... men hennes nåd orkar väl ändå. .. Fiiekan tystnade. Se ... min svåger, menar ni? Ja, hennes nåd! hviskade hon blygt; -baron skulle visst bli förtvillad, om into... . Har baron... sagt mamsell hvarföre ... han önskar träffa mig . på detta sött?p sHan har sagt mig, svarade flickan tvekande, ratt... hennes nåd... inte tinner sig lycklig af skäl... som ej kunde yppas... att han... som är hennes nåds enda, uppriktiga vän... har saker af högsta vigt att meddela hennes nåd... och att detta var enda ifillet... emedan man, af fruktan för hans kända nit och deltagande för hennes nåds kte förhindra... r inte veta mern, alb och hoppas alt barou icke förgäfves satt sin lit till... til er... tystlåtenhet. Ordet förekom henne för första gången motbjudande att uttala. O, nej, hennes nåd... om ni visste... Han är här!v afbröt hon sig plötsligt vid en blick i reflexionsspegeln, jag ser honom på långt håll... förlåt, söta hennes nåd!... jag lofvade att ge baron ett tecken om han kunde komma in och upp helt obemärkt.,