Aftonbladet – 21 november 1851, sida 1

AF FÖRFATTAREN TILL Småplock ur min D Inte sjuk, Ebba, men... men ändå. jag har haft ondt i hufvudet, och är ga matt. Det syns alltför väl... vi skola vänta en stund... men min Gnud, jag tror du svimmari i Åh nej, blif inte rädd!s sade Therese, men dignade helt och hållet maktlös ned på soffan. Mamsellen skyndade fram med ett glas vatten samt befriade Therese från hatt och kappa. Min Gud, så ledsamt! utbrast friherrinnan; hon kan verkligen icke fara; men hvar iäro då alla menniskor här? Hvar är min bror... och Marie? ...o Kammarjunkaren kommer just nu, hör jag, men jungfru Marie fick för länge sedan hennes nåds lof att gå, emedan... jag var här.. Hvilken efterlätenhet! — God afton, Sebastian! Har du inte vetat af att Therese varit så dålig? Inte som nu... hvad vill detta siga?, Att... vi allesammans borde bli hemmal, Nej, nej! sade Therese svagt; xheldre vill jag ännu försöka. . Min stackars vän! Så grymma äro vi sannerligon ej, att vi vilja tvinga dig till det omöjligar, sade friherrinnan, i en ton son kunnat gifva Therese samvetsagg: du fir visst i SUkAaes I hur 1 naron. skall de Räknande på or godhet, tocj jag med mig fröken S., som eljest icke fatt komma ut, emedan ... Men det är detsamma! Alltnog att jag bra ogerna narrar flickan och icke heller vill lemna Therese, som varit nog oförsigtig att bortskicka Marie. Om hennes nåd tillåter, sade sömmerskan, skulle jag så oändligt gerna stanna ... Vill du det, Therese lilla? föll kammarjunkaren ifrigt. Ingen skulle... hellre än jag bli hemma... om jag blott. .. )2Be N:o 262—268 och 270.