Aftonbladet – 20 november 1851, sida 1

Therese skygg och förvirrad, mitt hufvud är så underligt... jag mins ingennting. Det är ganska naturligt eftter en sådan yrsel. Du fick till följe af nåågon begången oförsigtighet en nerfskakning, som höll på att kosta dig lifvet... doktorn Mar med största möda lyckats återställa dig. Yrsel... oförsigtighet...., stammade Therese eftersinnande. Ha! Mar vili då blott bedraga mig! Ebba, neka inte... jag har hört... jag har sett förskräckliga saker!...w Det tror jag visst, men endast i din inbillning, min goda Therese. IDu gick så långt att dutill och med tyckte digg vara rädd... för... din egen man... somi du påstod dig se, fastän han först i dag återkommer... Stackars Sebastian om han skkulle hört dina fantasier! Gud ske lof du blef bättre, så att ni nu kunna träffas med hopp och glädje., Du ljugers, utbrast Therese efter en kort tystnad och försökte springa upp, xjag har hvarken yrat eller drömt... alla ljuga här... utom kanske en... jag vill bort... hem till mamma... ack, min Gud! jag glömmer ju allting; men pappa lefver dock... Ebba, släpp mig... Jag vill hem till pappa och Wilhelm!... Var stilla, Theresex, sade ffriherrinnan med ornbbligt lugn. sDu vet ju ej det minsta hvad du säger eller gör, men. jag hoppas att allt blir bra när Sebastian kormmer., Min Gud!... skulle det väll vara möjligt... nej!... mitt minne klarnar maer och mer!... sade Therese och betäckte öggonen med handen. Så är det !... den vansinmiga, förförda... det är för henne jag skall lida... för modren... som han dödade!...m Du måtte ha föresatt dig att pröfva mitt tälamod,, återtog friherrinnan litet blekare, men med sin vanliga kalla fattning; så länge du talte i verklig yrsel var ingenting att säga derom, men att med flit vilja. fasthålla dylika dårskaper tycks åtminstone icke vittna om synnerligt begär att-erkänna:deras omsorger, hvilka vårda och söka återföra en till förnuft och sans. f