Aftonbladet – 20 november 1851, sida 1

kommer att vara hans första offentliga gifta mätress, och så mycken fördragsamhet jag är i andra fall haft med edra låga fasoner, upp repar jag dock ännu en gång att jag häreftei bestämdt skulle förskjuta er, om det ej vore synd med gamle Stålbrand.n Kammarjunkaren, som under immerfort ste grad sinnesyrsel rusat fram och tillbaka i rum met, närmade sig vid de sista orden med e! hotande åtbörd till Therese. Hon upplyfte hufvudet, och strykande med båda händer lockarna från pannan, så att hela det sköna ansigtet framträdde i all sin fruktansvärda blekhet, fästade hon oförfäradt de stora, af en hemsk och ovanlig låga sällsam flammande ögonen på sin man. Han tystnade och såg bort — det var sor han ej kunnat uthärda en sådan blick — så djup och olycklig, så hög och anklagande. rJag lemnar dig frivilligte, sade hon i tyd liga, men korta och afbrutna ord; den, sor du nämnde, skall icke förskjuta mig., Med oväntad styrka steg hon upp och gick mot dörren; men kammarjunkaren, hvars mod och förbittring troligen återväcktes af hennes egen beslutsamhet, skyndade fram, och fattande henne i sina armar med utropet: Du stannar — eller vid lefvande Gud blir du ej olycklig! bar han henne åter till soffan, på hvilken hon sanslös neddignade. De uppträden, som nu omedelbart följde, voro henne obekanta; men när hon återfick medvetandet, stodo doktorn och hennes svägerska på hvar sin sida om sängen. Der förre räckte henne genast ett läkemedel. Nu, min friherrinnan, hviskade han, lemnar jag patienten åt er behandling; ni vet att jag föga hoppas på framgängen, men är tillhands vid första behof.v Friherrinnan nickade och doktorn försvann. Therese ville sätta sig upp. Nej, min vänn, sade svägerskan, nn får du lof att vara mycket stilla, eljest kunde du. få en ny attack...:Den sista har oroat oss mer än tillräckligt.o Faris cha : Hvad... är det som fattas mig? frågade