Aftonbladet – 20 november 1851, sida 1

kars Therese! Och du har varit ensam ända till denna sena timma på natten?, Hon hade rest sig upp vid hans inträde, och stödde sig, blek som marmor, med ena handen mot soffgafveln, utan att kunna svara. Sätt er, min fruo — fortfor kammarjunkaren — glädjen tycks alldeles öfverväldiga er; skulle jag ändå ha kommit för tidigt och oförberedt? Ännu stod Therese lika orörlig. Sätt dig, hör du ej! — röt kammarjunkaren och tryckte henne våldsamt ned i soffan. I sanning! ett uppbyggligt mottagande för en älskad man, som varit gift i åtta månader och hemkommer till sin hustru efter flera veckors frånvaro; men akta er, min fru! — Här torde möjligtvis förklaringen finnas. Han öppnade häftigt garderobsdörren. ,Ha!s — gnisslade kammarjunkaren — hui har man åtlydt mina befallningar, som låti uslingen undslippa — säg, trolösa — ha man köpt mitt folk ? Tala i ögonblicket, jag befaller! s ;Jag kan ej ... vet ej ... flämtade Therese. sMen jag, som både kan och vet, — återtog kammarjunkaren ursinnigt — ,vill förkunna er, min fru, att jag efter ett så oförskämdt uppförande hade rätt att förvisa ev mitt hus, om jag ej hyste medlidande för er hederlige stjuffar. Skaffa er så många älskare ni behagar — det rör mig ej — ty i dylika fall är jag ingen pedant och skall på andra håll utan saknad trösta mig öfver er otrohet: — jag fordrar endast att ni underkastar er en yttre anständighet — och icke väcker något skandalöst uppseende, eller ger anledning till uppenbart skämt på er mans bekostnad. Jag har i afton känt mig retad ända till raseri a! hvad jag fått höra om ert oblyga sätt att gör: er skadeslös för min frånvaro, och ehun hvarken jag eller min kloka, förståndiga syster äro plågade af svartsjuka, skall jag icke tillåta .att man midtför våra ögon drifver ett så-nesligt spel? HurudanzLindfeldt änförut må hafva varit, är det dock er hedern till