Aftonbladet – 20 november 1851, sida 1

Ja . .. just så... ett vansinne... sanner ligen ett vansinne,, upprepade Therese och tog sig med båda händerna om pannan. Är Sebastian hemma än ? Nej . .. för Guds skull samla dina tankar Therese! ... du vill ju höra din bror... lyssna till hans ömma försäkringar om den trognaste, mest uppoffrande hängifvenhet? Alskar du icke din bror, Therese? din ömmaste, bästa vän? Jon, sade Therese långsamt och medvetslöst, om jag ännu kan ä!ska... om mitt hjerta ännu skulle vara fästadt vid någon, måste det vara... vid dig.o O Therese!s Ryttmästaren vågade omsider trycka er lång, af kärlek glödande kyss på hennes läppar; säg om det än en gång, sköna, ljufva, älskade... . ett starkt buller i trapporna afbröt meningen och kom honom att lyssna. Det är han! utbrast baronen uppspringande, hör du ej Therese... Sebastian kommer! ... jag kan ej möta honom nu och måste skynda mig undan... men vi se hvarandra åter, Therese! Mitt hjertas hf... sansa dig!... var stark, förråd oss ej... älskade, hör du!! nJa . .. jag... hör honom, Claes!... gå om du vill det... ah... det är hans egen röst! Ja . . . min Therese... och himlen vare med dig! ... hata... afsky honom så mycket han förtjenar . . . det skall ge dig mod... lita... tänk endast på din Claes! Åter brunno hans läppar med samma lidelsefulla uttryck mot den nästan känslolösa Thereses, som knappt sett sin svåger försvinna genom löndörren till en garderob, hvilken ledde ut i förstugan, förrän hennes man inträdde från motsatta sidan. ,Hvad, ännu uppe, min sköna, trogna Penelope; förmodligen endast för att vänta på din efterlängtade man? — yttrade den af vi. och en ovanlig rörelse synbarligen upphettade kammarjunkaren, med:-ett sardoniskt leende och en hastig blick omkring rummet. Stac