Aftonbladet – 19 november 1851, sida 2

vapen, som likval aro tillräckliga 1 Frankrike: kejsaredömet är dessutom omöjligt, emedan ni kommer från Satory, och icke från Marengo: emedan man, för att med bajonetten fördritve en nationalförsamling, måste komma frår Egypten och icke från Versailles; emedan man kan qväfva friheten med en fana, men icke med en servett... ,Gud vare lofvad! Den franska soldaten siäljer ieke sin rätt för en ärtsoppa, såsom Jacobs son. Den lefver icke endast af biffstek.l: säsom den engelska soldaten; man förer ho-l. nom icke hvart man vill med Janitscharerna: fältkittel eller pretorianernas skänker. Kom ihåg 1793 års ädla strof: Hvad behöfver en republikan? Hjerta, jern och sedat bröd! Det är dermed som den franska republiikens kämpar med nakna fötter gingo ötve: Alperna, gingo att grundligga den romersk: republiken, att himuas Duphots mord och de skymf som af en annan Pius begicks mot vå ambassadör, eder farbroder, Joseph. För att grundlägga ett kejsaredöme, fordras dessutom drabbningar och hjeltar. Car den Store hade sina hjeltar; Napoleon had: sina hertigar. Kejsare, hvarifrån skulle n taga edra hertigar? Hvad titlar har ni att utdela? Hvilka segervinnare att belöna? Hvilk: segrar skulle tjena till födelse och dop fö edra generaler? Jag känner endast filttåge: mot Rom, både inoch utrikes. Jag serendast eröfringar på de allmänna friheternas, pc pressens, föreningens och valens frihet. Sålunda skulle ni hafva att bjuda på hertigen af Saint-Pancrace, prinsen af le Consecrvatoire, marskalk Tranche-Montagne; och inom det civila området vildhjernornas och socialisternas Attila, hr Romieu, comte du Champagne et du Lampion; hr Våron, baron de ja Belle-Humeur; hvarigenom ni vida skull öfverträffa Soulouque med sina hertigar a Marmelade och sina prinsar af Trou-Bonbon! Men om ni ock vore segervinnaren vi Marengo, Arcoli och Lodi; om ni ock vor: Pyramidernas, Alexandrias och Abukirs hje te: om ni ock hade, med hr de Cassagnac, vunnit bataljer vid Austerlitz, Wagram och Jena: om ni hade vunnit alla republikens och kejsaredömets segrar; om ni vore sjelfva farbrodern i egen person, i stället för att vara han: brorson; om ni ock stode så mycket öfve: honom, som ni står under, så vill jag ändå. utan att stöta eder, påstå att kejsaredömet för närvarande är omöjligt. Ty sjelfva den veritabla kejsarens kejsardöme var i alla fall ett vidunderligt, ett barbariskt, ett omöjligt välde. Man har sagt at det var en Robespierre till häst, en terrorisn utåt; ja, det kan så vara, men en egoistisk terrorism, Det var styrkans brutala rätt, sabelns välde, kanonens förnuft. Kejsaredömet: kanon har i högre mått än republikens schavott gjort Frankrike fruktadt. Det var tyranniet utoch invärtes; det var Europa förtryck: af Frankrike, och Frankrike förtryckt af ev person; det var folkens användande till förmån för en person, en familj, — ett folk. om man så vill... Folken kunna för framtiden endast vara medborgare i den allmänn: republiken. Kejsaredömet är omöjligt! fr Hvad nu Ciesarernas xra beträffar, så — i fall talet derom (af Romieu) skall tagas pi allvar — är den än mera omöjlig än kejsare dömet. Ty Ciesarernas xra, det skulle blifv: ett kejsaredöme utan Napoleon; ett kejsaredöme med uiziot sc på I Augustus finna H Tiberier, med visshet att erhälla sådana herra som en Caligula och Heliogabalus och a! sluta med en Czesarion eller Olybrius; attså lunda nedstiga alla eländets trappsteg, änd: ifrån det mest förhatliga till det mestnesliga ,Ceesarernas era! Ja! Men veten j, hvac man föreslår eder? Det är, på 26 imperatorer, ända ifrån Julius Cisar till Maximus, 1t tyranner mördade, och värdige att blifva det. isynnerhet de som ärft makten; det är Ron luppbrändt, provinserna badande i blod, hafvet betäckt med flyktingar, hela verlden förslafvad, folken besegrade; Egypten, Afrika. Sicilien, Spanien och Gallien med svett oc! blod trälande för att föda den mängd af tusentals uslingar i hufvudstaden, hvilkas buk ropade: Lefve Cesarl,... Det är fadermord och blodskam. Det iö Nero! — Ja, eld, svärd och förgift, Locusta och Narcissus, Agrippina och Poppxa och Nero — se der idealet för Czeesarernas ocra. den romerska hedendomens sista ord, allt hvad brottsligt och lastbart finnes, af blod och skandal, af skräck och blygsel, hos menniskan. som af den absoluta makten blifvit förvandlad till ett vilddjur! .... Namnet Bonaparte har en stor skuld till republiken. Det är skyldigt republiken e hämnd, en upprättelse. Det måste bidrag: till att grundlägga och befästa republiken. liksom det bidragit till att nedrifva den. Det hade blifvit eder gifvet att till detta namn lägga Washingtons ära, utom Bonapartes, at! lägga dygden till snillet! Det hade blifvit eder gifvet tillfälle att göra republiken mera varaktig och lycklig än kejsaredömet; att ölsksa och tjena edra bröder i stället för att förakta och förslafva dem; att göra dem till fria, heldre än till slatvar. Ni hade bort det, ni hade kunnat det! Jag bekänner, att jag ett ögonblick hyst fruktan; jag vet att mitt land är så enthusiastiskt och erkännsamt; men jag har snart nog blifvit lugnad. Ni har gjort kejsaredömet omöjligt. Ni har på två år depenserat dej största kapital, det största arf af ära, som cen en rik man någonsin lemnat åt sina arfvingar. Men det var tydligen nog hvarken nyttigt eller moraliskt att detta namn skulle hopa all mensklig ära. Det ingick till och med, man maste tro det, i Guds rättvisa och beräkning att ytterligare genom detta namn gifva ännul en lexa ull åt Frankrike. Namnet Bonaparte, upphängdt öfver republikens hufvud sasom ett Damoklessvärd, detta namn som folket alltid åkallat, det måste förlora sin nimbus; det måste äfven utplåna brottet af Brumaire ... Det måste gifva republiken upprättelse; det måste gifva Frankrike. ja hela verlden ett nytt prof på arfprincipens orimlighet; ... ja det måste, genom ett sista och atgörande prof, tjena til att nedrifva tilll och med sjelfva presidentskapet, denna återstod af kunoliocheten. !