Aftonbladet – 18 november 1851, sida 2

ytt. Jag tror du inte ens känner din vanneder, eländiga, ropade hon, vet du hvad det är att anses för en sköka...v Tyst min mors, afbröt Thilda, med en röst, ett utseende, som trängeb modren g genom märg och ben; wännu vet ingen mer än ni båda att jag är det... och ingen skall få Feta det! Hon störtade ut... En dag sednare låg fru K. kämpande med döden etter ett våldsamt slaganfall och hennes vansinniga dotter bevakades afnägra medidsamma grannar, som iddat henne trån föret att dränka sig, Når modren begrafdes hade hon redan fått en dödfödd gosse, och ntogs på Danviken ännu icke fullt sexton år sammal, vid samma tid som kammarjunkan, g ad och tri inmferando, mottog det första blyga löftet om Theresse kärlek och tro. Hon hade bestämda anlag: att bli tokig,, röstade han sig vid tanken på den vansu vr niga Thilda; shur många qvimnor begå ej en ten svaghet tssynd utan att all ånger mista sitt rstånd. Och kärngen, som sn: art sagt bjöd ut henne åt mig, den var då skapt att tå slag. stackars menniska. Emellertid var det verkis on skada på flicka! Medså utmärkt skönret skulle hon kunnat göra lysande afförer , . . De fattiga fruntimren hade inga slägtingar och ehuru saken strax i början väckte stort uppseende bland deras granmar, lika ringa och obemärkta som de sjelfva, glömdes den dock rt för deras egna bekyimimer, och skulle appt hunnit till andra regioner, så framt icke en gammal madam, hvilken 1 flere år bestridt deras lilla uppassning, och för hvilken fiu DN. i sin sista utomordentliga förtviflan omtalt hela förhållandet, tagit dristigheten till sig och uppsökt baron Lindfeldt för att bedja honom underrätta sin bortevarande svåger om tillståndet och fråga hvad man borde företaga.