Aftonbladet – 18 november 1851, sida 2

oss båda... han skall ej undslippa... jag skall tvinga honom att genast upprätta di heder . . . Tänk ej derpå, mamma, vår egen enfal och lättrohet har bedragit oss... se här han sista bref... Jag kan ej lisa det... hvad skrifver de uslingen C Han säger,, återtog Thilda, långsamt, vat jag nästan blef honom påtrugad ... att ha aldrig bestämdt utfäst sig till något giftermål ch att jag följaktligen icke oger något lag ligt anspråk derpå, ciler ens skulle kunna be visa att han ... o mamma!... vore mit barns fader... men att han det oaktadt ick skall öfverge oss, emedan han uppriktigt äl skade mig och tillräckligt vill sörja för vå uikomst.n ;Den nedrige hycklara! ... men han ha ärjt sig i si a nät... just detta bre eu bevis, Thii das vÅck, m: HM v jag ; tänkte det... oc Just derfor har jag uppbränt alla hans bref .. Jag vill honom iutet ondt! ... Af detta end ejorde j jag en afskrift för att... efteråt !emn u . och dessatom voro de alla utan namn. en jug har nyss erhållit ett-, utropade fr om du, dåraktiga, förstört dina vapen, s har jag mix 1 behåll. när jag seh För är on beröfva oss det... nej tack? FHall i det sjok , mamma. Jag vill bara sc. Uru K. etter brefvet och höll det fram för döttrens ögon, noga bevakande alla her nes SU itä Detta är oc en annan stib, sade Thild kallt, -han betjeuar sig sällan af en ochsam ma, dessutom kan detia enda S. beteckn fiere namn; mamma må gerna behålla si oskadliga vanen,, Era K:s vrede och förtviflan vaknade P