med en blick, som bönfallande uttryckte hans önskan att förskonas från något smicker; ni, måste nu endast betrakta mig i jemförelse till. er dotter., Jag kan alldeles icke inse den stora skilnad i ålder ni talar omv, återtog fru K.; en. man bör bestämdt alltid vara flera år äldre in den hustru han väljer; Aon blir snart nog indå tillräckligt gammal., Men när det är fråga om att väcka en så ing flickas kärlek ... i Så lyckas det — jag talar af egen erfaenhet — säkrast vid er ålders, inföll fru K. ifligt. i Min fru, ni väcker i sanning en förhoppNing. SOM. .... SOM..... Men jag får icke slömma att det gifves ännu ett skäl för kufvandet af mina känslor., i Fru K. började nästan förtvifla. ; yHvad i Herrans namn kan det mer vara?,: tänkte hon. Passar det att jag återigen frå-. sar? Kanske skulle det se alltför angeläget! tes sN Men då kammarjunkaren icke syntes vilja: bryta tystnaden, segrade omsider hennes oro: ifver försigtigheten. NI skall kanske finna mig alltför indiseret,, og hon tve fe til l Alldeles icke, min tvärtom skylklig er en tors kammarjunkaren, soch ber er : icke genast lemnade den. Ni vet redan att jag icke är i de lyckliga omständigheter att ännu kunna gifta mig, och som ända till dess familjeförhållanden skulle tvinga mig att hålla! en förlofning ytterst hemlig, anser jag det icke rätt att binda en flicka, som jag icke; genast fick presentera som min brud, och! hvilken kanske en dag skulle förebrå mig den; tvetydiga ställning, hvari hon, åtminstone för en tid, tyckte sig försatt. ul orda. I förla