-Smajplock ur min Dagbok. Min bästa ffru K.x, afbröt henne kammar junkaren, kar ni verkligen tro mig vara s oförlåtligt egenkär att jag, nära dubbelt s: gammal som hon, skulle smickra mig med att kunna inge er dotter en känsla, utan hvars ömsesidighet det aldrig kunde falla mig ir att knyta någon förbindelse?, Ack, herr kammarjunkare, er blygsamhet är i sanning allt för stor!. utbrast den rörde fru K. ni misskänner helt och hållet er ovanliga förmåga att behaga, och om ni sjelf täckes tala vid min Thilda... eller tillåter mig att göra det.... så är jag öfvertygad... Ått hon kanske till följd afjer gynnsamm: tanke — ni hör min fru att jag ändå har till. räcklig egenkiärlek,, fortsatte kammarjunkarer vemodigt leenwde, skulle tro sig, om jag si får säga, förbunden att älska mig, eller oci inbilla sig att ; göra det, medan hennes hjertc i sjelfva verket t förblefve kallt... Nej, nej! De ör bäst alt hhon ej lär känna min kärlek. som kanske erendast skulle störa hennes ljulvi frid!,.. nu ärär Aon åtminstone Iseklig. Hvilken besrsynnerligt älskvärd och ans lös menniskal.l, tänkte fru K.y jag kan d icke med godtit samvete låta mitt barn gå mi ste om en såddan man. Tillåt mig säga, her kammarjunkar:en, återtog hon högt, att ni be går den största orättvisa mot er sjelf genon ett sådant misstroende till er personliga älsk värdhet. Hurm kan ni först och främst ans er för gammall, ni som knappt st:r på grän sen mellan ymgling och man, och hvars ut seende . . . Ack, min fuv, afbröt kammarjunkaren ) Se N:o 262-2—267.