Aftonbladet – 17 november 1851, sida 3

säker derom. .. skulle äfven sällare dagar uppgå för oss båda. Kanske,, svarade Therese tanklöst, ty hennes själ var Jpå Hagalund, stackars qvinna, och kunde förmodligen hvarken fatta eller se, emedan den var omtöcknad af... idel punschångor och cigarrök. Ack min Gud! suckade hon, jag undrar hur dags han skall komma. Ryttmästaren steg upp temligen häftigt. Huru, Claes, du ernar väl icke gå nufs Jag tänkte det, Therese, emedan. ..? Du tröttnar vid mig, du också. Nej — emedan jag i afton finner mig vara en alltför vanmäktig tröstare och råkar iuppror hvar gång jag hör dig med saknad och kärlek nämna den, hvars uppförande jag ej mer vill bjuda till att försvara. Ack, Therese! Om jag ändå sluppe förebrå mig att kanske hafva ökat din olycka.s Du? Hvarigenom? På hvad sätt? ,Genom min tystnad, mitt bemödande att hålla dig i okunnighet om ... sOm ... Store Gud! Hvad? Säg ut, Om saker, tilldragelser, som skulle förvandlat kärleken i afsky och gjort dig känslolös för hans kallsinnighet. Tala I badl Therese skälfvande, och fattade sin svågerrs händer. Han satte sBig. Dyra Thereese! ... Nu vet jag ej om ögonblicket vore passande — om det ens kunde gagna dig — men, min Gud, Therese! så upprörd du blir! Ack, hur olyckligt att jag skulle ge vika för min egen våldsamma rörelse — glön åter hvad jag sade, min systei — lugna dig — tro ej att — Sebastian i brottslig — st jag mente något med min: obetänksamma ord. Tala!s upprepade Therese. Ryttmästaren gjorde nya undanflygter oci försäkringar, bad och besvor. ..