Aftonbladet – 17 november 1851, sida 3

iga förtjenster och ångrade så mycket mindre sitt skonsamma bedömande och gifna samtycke, som han sedermera fick mottaga kammarjunkarens egen otvungna bekännelse om sina ungdomssynder,, hvilka, ehuru framstälda på ett skenbart okonstladt, till och med strängt sjelfanklagande sätt, likväl då erhöllo en helt annan färg än den verkliga, och lämpligast skulle kunna återgifvas under rubriken: valda förvillelser, godtgjorda genom uppriktighet och sann ånger. För oss är det nog att endast omtala den redan antydda händelsen, som gjorde ett så förkrossande intryck på Thereses hjerta, framställd af hennes svåger i de bjertaste ordalag. Långt upp på söder bodde en ganska fattig men hederlig enkefru med sin unga dotter, den enda återstående af flere barn. De lefde i största indragenhet af sitt arbete och en högst obetydlig pension, men inbördes kärlek och glad förtröstan gjorde dem nöjda och lyckliga, så väl i det närvarande som i tanken på framtiden. Thilda, så hette fru K—s dotter, skulle jemte andra jemnåriga konfirmeras, men den dag, efter hvilken hon med from hänförelse hade trängtat, och liksom känt en försmak af himmelen i sitt hjerta, öppnade i stället en afgrund för hennes fötter. Just under den heliga akten blef hon bemärkt af kammarjunkar Segerstam, som vid dylika tillfällen plägade göra ett undantag från sin vana och besöka kyrkorna — semedan — som han sjelf sade — det var roligt att se om något bland de späda lammen kunde reta en kännares aptit.s Thilda K. hade nyss fyllt femton år och var af en utmärkt skönhet, hvilken vid dette tillfälle på ett eget sätt förhöjdes af den barns. ligt svärmiska rörelse, som strålade ur de him: