Aftonbladet – 15 november 1851, sida 3

le slut på vårt förtroliga umgänge. Aldrig .. aldrig!... Jag skall tvärtom ännu mer ippenbart visa dem huru en stark och dyglig qvinna kan våga sätta sig öfver vanherande fördomar . .. Jag skall fortfara attbehandla honom som en bror. Han sjelf delar fullkomligt mina åsigter och Sebastian måste åtminstone högakta mig nog för att icke .åla eller lyssna till det minsta angrepp på sin hustrus heder . . . Ebba skall icke heller . ih! hvad skref han om Ebba... jag glömner sannerligen allt för den afskyvärda tant Magdalenas clakhet.n Therese framtog ånyo sin biljett och läste: Min själs syster! Fåfängt trängtande efter stt lägligt ögonblick att få ila til din sida, kan jag ej motstå begäret att åtminstone säoa dig hur mitt hjerta lider för hvar stund som går bort utan att jag ånyo får tala vid dig, min enda tröst och giädje på jorden. Ack, Therese! äfven ditt ädla bemödande har aflupit fruktlöst. Den flygtiga rörelse som du tog för en frambrytande känsla var, — Jag vet icke hvad!... ett infall... en meteor . som glänste och försvann för att lemna allt i ännu ogenomträngligare mörker! ... Hvad är att hoppas och begära af ett sinne inneslutet inom fördomarnas spetsgård... förstelnadt i verldslifvett isiga luft! ... Min känsla har för någongång, liksom i går, upprest sig mot det olycksaliga välde hon alltjemt bibehållit öfver mig... jag har ofta ryckt på kedjorna utan att förmå bryta dem . . . men nu skall det omsider lyckas! Jag känner att det måste... och icke sant, Therese? jag hade aldrig varit värd en bättre kärlek om jag längre kunde egna min åt henne, som endast vill trampa mitt hjerta under fötternma?... Du... du har väckt min sjelfkänsla... du har visat mig hur en qvinna bör vara för att evigt kunna älskas och tillbed