Aftonbladet – 15 november 1851, sida 3

morgon. Eller stanna i qväll!s — mumlade kammarsnärtan med ett försmädligt leende, när Therese var utom dörren — man kysses väl inte så för roskull heller! Ack, der som fått se och höra när friherrinnan smög sig på dem! Jag trodde knappt det träbelätet ha så pass förstånd. ;Om du håller af mig, som du säger, så gå genast, Claes! — bad Therese sin svåger, som otålig ilat fram sch slutit henne i sina armar — genast hör dul! ;Men, Therese... när du inte är sjukare ... ack min Gud, om du visste hvad jag blef rädd !: Vi ha ej tid till förklaringar, bästa Claes! Gör mig blott till viljes . . . Kom igen i morgon... jag längtar lika mycket som du efter ett samtal, blott icke så sent. Godnatt, min älskade bror! Sent! Huru? Börjar äfven Therese bli småaktig? ... Du skämtar... och vill se om jag kan tro dig så illa... kom min syster! Vi gå in i ditt lilla kabinett... jag brinner aj längtan att få öppna mitt hjertal Jag äfven... men ändå måste du lemn: mig nu... Jag skämtar inte, Claes! Dennö timma är verkligen för sen.v sTherese! Hur ofta har du sagt...p vAtt jag Hatar och föraktar hvarje löjlig samhällsfördom, det är sant, men min köns. säger mig att icke detta är en sådan. Hon ville gå. Nej — sade ryttmästaren med gnistrande ögon — jag släpper dig icke... eller ock går jag med. Claös,, återtog Therese med saktmodigt allvar, jag förlåter dig, emedan du icke tycks vära dig sjelf mäktig, men sansa dig ech gå MU eo. I MOrgONR längtel, :