Aftonbladet – 15 november 1851, sida 1

diga löften: hon, att icke ännu förtvifla om Sebastians kärlek — han: att ännu hoppa: på möjligheten att upptina sin hårda, känslo. lösa Ebba; men framtörallt lofvade man hvar: (andra den trognaste vänskap och att ofta vederqvicka sig med dylika ensamma, förtroliga stunder. Också var ryttmästaren nog lycklig att hädanefter finna en sådan nästan hvarje dag, ty som doktorn sagt till, att icke flere personer på en gång finge besöka hans patient, vände den försigtige svågern alltid om, när han händelsevis kom då platsen förut var upptagen, ett par gånger af hans hustru och dito dito af tant Magdalena, hvilken med ifver kastat sig öfver första tillfälle att ånyo få se sin nicce, och uppbygga henne med sina föreskrifter. Andra besök fick ej ännu Therese emottaga; men hände det, att hon af dessa anledningar icke på någon hel dag fick träffa sin brors, föreföll den henne obeskrifligt lång och ängslig. Han allena förmådde skingra tomheten efter Sebastian, eller hennes olyckliga tvifvelsmål; med honom ensam kunde hon tala fritt och utan förbehåll — han förstod hennes alla sorger — led af enahanda orsaker som hon, delade hennes känsior och tycken — korteligen, det fanns lika mycken öfverensstämmelse mellan deras karakterer som förhållanden . . . de syntes just skapade att älska och trösta hvarandra... som syskons! Therese hade nyss fått bref från sin man. Han återkommer således i nästa veckav, sade ryttmästaren tankfull och förstämd; rdet gläder dig väl mycket, Therese?x Ja, min goda Claös; och ändå fruktar jag nästan att ha varitlyckligare under hans bortovaro.r Huru . . . min älskade syster?s Ryttmästaren beledsagade sin fråga med en ovanligt liflig och brederlig kyss på hennes panna,