Aftonbladet – 15 november 1851, sida 1

bakom oss, må helst vara gömdt, så framt ej kunskapen derom kan vara oss till gagn eller tillfredsställelse. Hvad Sebastian beträffar, är jag dessutom hans vän, och du vet hvilka heliga pligter åligga en sådan. Allt hvad jag kan säga dig, min syster, är att han... kanske varit en något flyktig, obetänksam yngling... men som... utan tvifvel afsvurit hvarje lättsinne, sedan han... lyckades vinna ett sådant hjerta som ditt. O, tro det, Therese, lita på honom, för att kunna bibehålla din egen sällhet!s Du är ädel Claös! Gifve Gud jag hade förmågan att följa dina välvilliga råd och att Sebastian i allt hade dina lifliga, upphöjda känslor,, utbrast Therese badande 1 tårar. sDu får ej tänka illa om mig... för den ogrannlaga nyfikenhet jag nyss röjde., Tänka illa om dig, rena, himmelska väsen ! O, känner du ännu så litet din egen bror... din Claösl..,. Nu var det ryttmästaren, som smekande böjde sig öfver Therese och till och med fick bortkyssa tåren från hennes öga... Det var ju endast broderskärlek som talade från hans mun! Hvad hade hon att frukta af den som så brinnandex älskade sin hustru, och visste att hon, Therese sjelf, endast drömde om sin mans kärlek. Ännu länge fortforo de så att utbyta sina förtroenden och söka trösta hvarandra, Baronen var isynnerhet angelägen att utplåna verkan af de tvätydiga uttryck han låtit undfalla sig om Sebastian, och bad Therese mer in en gång att icke ihågkomma dem eller tro att de egde någon serskild betydelse, ehuru just dessa ängsliga bemödanden skärpte hennes minne och gäfvo större vigt åt hans ord. . . ham var i mer än ett fall olyeklig, den stackars ömhjertade och beskedlige. baronen. Emedlertid skiljdes man åt under ömsesi