Aftonbladet – 15 november 1851, sida 1

AF FÖRFATTAREN TILL Småplock ur min Dagbok. Ja, heldre än att plågas af denna eviga köld. Från en förvillelse kan man omvändas, men drist på hjerta, är ohjeplig... Vet du hvac, Therese? Jag har till och med gjort fösök att väcka hennes svartsjuka, ja ännu ner, att på fullt allvar förälska mig i andra, men förgäfves; ingenting lyckas — hon är stillgänglig för alla känslor och jag... för evigt fängslad af samma olyckliga kärlek! När jag hör en sådau förtviflan, min stackars bror, inser jag lätt att du är beklagansvärdare än jag... men vet Ebba verkeligen allt hvad du lider? Allit, Therese! Hon har hört och sett det nio år, men . .. har du då aldrig märkt hur gäckande och öfvermodigt hon behandlar mIig.n Jo... för att tillstå sanningen... och det har ofta gjort mig så bittert ondt. vÄlskliga Therese! O, att hon egde en aldrig så liten del af din äkta qvinliga, ljufva ömhet! , ,Men kanske har hon dock mer känslighet än du tror, Claös. Den godhet hon bevisat mig under sjukdomen . . . pOckså såg du, min dyra Therese, hur ditt vittnesbörd derom gladde mig... allt godt kommer från dig... men om jag än vägar tro att Ebba Zan hysa deltagande för andra, för mig har hon dock blott en förkrossande mördande likgiltighet. Therese gjorde nu som alla goda, finkänsliga själar: hon glömde sina egna bekymmer för andras och sökte endast trösta och upp) Se N:o 262—265,