Aftonbladet – 14 november 1851, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. SVENSKE MINISTERN I Paris: Hans Excellens grefve Gustaf Löwenhjelm, svensk Xoch norsk ministe: i Paris, är för närvarande ett sällsynt exempel på långvarig tjenstemannabefattning. Han fyllde nemligen den 6 sistlidne Oktober sitt 80:e är och hade dä varit sextiofyra är i statens tjenst sedan han först inträdde. på embetsmannabanan,; samt är för närva. rande sannolikt den äldste af vårt lands embetsmär i aktiv tjenstgörlng. Få personer hafva också unde sin lefnad haft så tika och omverlande tillfällen til erfarenhet, som grefve Löwenhjelm. Han hartjena under fem konungar och alltid stätt nära till deras personer. Redan vid 16 ärs älder hade hån dagligt tillträde i konung Gustaf den tredjes hof ochtill han: person, och vann genom sitt lifliga och eleganta väsende samt den frimodighet, hvarmed han i den mindre hof cirkeln i konungens närvaro uttalade sinå tankar, mo. narkens serdeles tycke. Han var också närvarande på den maskrad der kommgen blef-skjuten, deh hel nära hans person dä döt skedde: Sedermera har har varit använd i.mänga befattningar, i hvilka han utmärkt sig; och -deribland såsom förste: direktör af Kongl. teatern hvarvid -ham: hade-den-framgängen somvej visat sig på sednare:tider, att:kunna-lemna teaterkassan. efter: sig. i. ett blomstrande tillständ. Under kri mot Ryssland. ären 1808 och 4809, -ntmärkte han sig för rädighet och tapperhet samt var under tyska fälttäget en af dem, som närmast omgäfvo dävarande . kronprinsen Carl Johan, samt har nu slutligen i mänga är bestridt ministerposten i Paris, med-för sin älder förvänande vigör, ett nit, en uppmärksamhet: och er gästfrihet emot landsmän, somi äro allmänt kekanta,.f : rel Men det finnes äfven nägra andra drag: 1 grefve Löwenbjelms lefnad, som det är en gärd af rättvisa att omnämna vid ett tillfälle sådant som det ifrågavarande, emedan. de torde vara mindre bekanta. Då det pä sednare tider varit mycket taladt öm Allmänna -Barnhusets svära ekonomiska belägenhet, torde det förtjena nämnas, att grefve Löwenhjelm, vär han hade blifvit utnämad till den angenäma och fördelaktiga ministerplatsen i Paris; före afresan dit tillkännagaf för en af de dävarande direktörerna, grosshandlaren Pbilip on, att grefven ville skänka till Barnhuset en tunna guld i banko, eller 25,000 rår rgs, med vilkor att räntan skulle snsläs till värd för sådana barn, hvilka författningsenligt nu ej kunna försörjas. Dä det emellertid mötte nägon svärighet att realisera detia vilkor, gaf grefve Löwenhjelm nämnde summa i alla fall, under begäran till hr Philipson, att gifvaren skulle förblifoa obekant. Detta blef ock förhällandet intill Philipsons död, dä grefve Lövwenhielms bref träffades bland hans papper, hvarigenom saken blef känd; och direktionen beslöt att till tacksamhet uppsätta hans namn på en tafla i sesslonsrummet. Detta drag, jemte flere andra dylika af nitisk verksamhet för inrättande af en pensionskassa vid Lifgardet till häst och en annan vid Hofkapellet, visar, att hr grefve Löwenhjelm, om han kan sägas i visst afseende alltid varit en lyckans gunstling, jemväl varit en aristokrat i ordets vackra bemärkelse, och som med glädje kunnat fira sin ättionde födelsedag. nt 7 EEEEE NESS rr