Aftonbladet – 14 november 1851, sida 2

Och som hon föreföll så var hon också, Claös . .. ack, jag skall aldrig upphöra att sakna henne! Låt oss sörja tillsammans, min syster... men det är sannt... du skall heldre gråta vid makens bröst än vid vännens ... lyckliga... i sjelfva sorgen äfverlyckliga Therese!n Det låg något obeskrifligt smärtsamt och sönderslitande i baronens uttryck då han vid dessa ord betäckte ansigtet med händerna, och Therese följde obetingadt sitt oförställda, mer och mer upprörda hjertas ögonblickliga ingifvelse, Är det då så afgjordt, Claös,, frågade hon skälfvande vid sina egna ord, att jag verkeligen är så outsägligt lycklig? Tror du ej att älven jag kan ha hemliga lidanden . .. täras af oro... nej... en fruktansvärd visshet... bittrare kanhända än din egen smärta! ... Upphör, min bror, att prisa någons lott förrän du vet hvad den innebär,, Baronen såg upp och betraktade Therese med stela, förvirrade blickar. Huru, min syster! ... hvad vill du säga? stammade han; skulle du. ..n: Ja, Claös.,.isen är bruten, rätt eller inte. ,. och äfven jag vill bekänna att hela min... drömda sälhet redan ligger krossad! Therese sjönk tillbaka mot soffkuddarna och ryttmästaren halkade ned till hennes fötter, ;Himmel! utropade han, gömmande hennes händer vid sitt hjerta, så var då äfven detta hopp en tom inbillning ... o, det är förfirligt. .. men nej!... det får, det kan ej så vara... du måste på något sätt bedraga dig... Therese, min dyra Therese, dölj ingenting, tala, tala! ,.. din vän... din bror, vill veta allt för att kanske kunna utplåna dina tvifvel... rättfärdiga honom, med ett ord, återge O, att du kunde, Claös!, suckade den ar