Aftonbladet – 14 november 1851, sida 1

ja Clars... sitt stilla, jag ber dig! . det är... blott en öfvergående mattighe. Baronen aftorkade hennes fuktiga, tödsbleka panna med sin näsduk och lät henne inandas en stärkande parfym. .Therese ! återtog han ängestfullt; ÅyYTa2 ve lyra Therese, förlåt mig!... Det är jag, oycklige, som upprört och tröttat dig med mitt besök ... O, säg blott att du förlåter mig och jag vill i ögonblicket slita mig härifrån !n Nej. nej... blif qvar... du ser, min gode Claös, att jag är bättre nu... oroa dig ej öfver ditt besök . .. du är visst icke skulden till mitt onda... tvärtom! ... tack re tack. min bror, för din ömma omsorg! Får jag lägga dig mot kudden, Therese? Jag skall göra det så sakta.n Om du tröttnar att hala din arm så hi... eljest. . . Tröttnar? ... Min älskade syster... jag känner knappt att du hvilar dig emot mig och skulle kunna hålla dig så dygnet om utam att tröttna.n Therese qväfde en ny suck. Hon mimdes hur Sebastian inom en qvart hade bekllagat sig öfver att hans arm rdomnade, när hom bad att få luta sig mot densamma. vÅCcCk, Gud ! tänkte hon, shvilken skillnad! Turu lycklig vore jag ej om den enes kärlek liknade den andres vänskap i uppriktighet och värma l Din Ebba, sade hon till ryttmästaren, skar också, vet du, Claös, varit oändligt tålsam och god emot mig under denna långa, besvärliga tid.n ;Har hon? utbrast baron Lindfeldt med ifligaste glädje. Gud löne henne för det Therese! och dig äfven, som hugnar mig med on sådan försäkran. Dina läppar kunna ej juga, det vet jag. Ack , nej... blott jag får vara sann..s