Aftonbladet – 14 november 1851, sida 1

fick bli dömdt eller ansedt huru som helst. Hvad har för öfrigt kärleken att göra med verlden och dess omdömen? Ar den icke öfver allt annat och nog för sig sjelf, så har den endast !ånat namn af den sköna, himmelska känsla, som höjer menniskan ti I Gud, och försonar henne med jordlifvets alla skärande missljud — äfven om den här är dömd att blifva missförstådd eller obesvarad, ty då veta vi ju att den förklarad möter oss i ljusare rymder! . .. Men för.åt mig, Therese! ... Det låter nästan som jag glömde att du är en af dessa få lyckliga, hvilka känna hvad det är att lefva för en sann, själ i själ försmältande, kärlek... Må din sällhet aldrig förblekna! Att veta en för oss dyrbar varelse lycklig är nästan detsamma, som att vara det sjelf, och är jag dessutom viss om din fortfarande vänskap, så... eger jag alt hvad jag hädanefter vågar hoppas och begära af lifvet! Baronen tystnade — och Therese? hvad hade kon att svara på hans tal, så egnadt att skärpa de qval hennes hjerta redan led och ännu mer tydliggöra lösligheten af Sebastians kärlek? Om hans afgud: -rerldens 1 sjelfva verket icke fordrade de uppoffringar han föregaf, hvad annat än likgiltighet och Jättsinne kunde då förmå honom att, skenbart cellet icke, åsidosätta sin hustru — och ur denna tanke, en gång uppkommen, utvecklade sig snart en annan, hvarom hon redan känt e dunkel aning i sitt hjerta: hon utgjorde, eller skulle åtminstone icke länge utgöra hans enda kärlek! ... ;Du darrar , hviskade baronen oroligt, fästande sina blickar ömt och forskande på Therese; älskade . . . min syster... för Guds skull, säg! ... blir du sämre? ... skall jag ropa någon? ...