Aftonbladet – 14 november 1851, sida 1

att ingen främmande slipper in. Jag ringer så snart jag vill något. Ett dylikt anbud behöfde ej göras tvännel gånger; de båda qvinnorna nego djupt och skyndade straxt på dörren. En qvart derefter öppnades den helt sakta, Therese hörde det cj. Försänkt som bon var i smärtsamma drömmar märkte hon ej heller att någon mnalkades... föll på knä framför soffan der hon hvilade med ansigtet gömdt i händerna... och tryckte fällen af hennes hvita drägt, som i yppiga veck nådde golfvet, till sina läppar. ,Therese, min systerl hviskade slutligen oestalten i knappt hörbara ord, o, unra mig blott en enda, en enda af dina fordna vänliga blickar! Claös! Bästa Claös! ropade Therese gladt öfverraskad och försökte att resa sig upp, men sjönk öfverväldigad af den lifiiga och oförmodade rörelsen, tillbaka; ändtligen... ir du här... säg, ack sög... hvarföre du dröjt så länge! Stöd dig mot mig, Therese... min... min älskade syster . . . eå! Hvila dig bättre ... sökrare . . . ack, min Gud! om du visste hur jig retat efter denna stund! Och ända tur On icke kommit förr . . . låt mig se... på två höja n ucra ov Hleke och dock så käre broder! Sögmighvo fa? dan vetat mig sjuk och lidande... sek så bavri, lidande!, ) ,Therese, Therese, tala cj derom! . . Förebrå mig cej!... hvad tror du väl jag sjelf har lidit? ... men fick jag komma? ... fick jag se dig . . . för allt hvad jag bad? ... nej, nej! hundra gånger förut har jag varit här och blifvit afvisad ... och älven nu var det blott med den yttersta möda jag lyckades beveka dina qvinliga drakar att släppa mig in mot löfte att gå som en ande och genast åter