Aftonbladet – 13 november 1851, sida 3

satser blott några 100 alnar ifrån hvarandra, Scherr har nemligen, sedan han måst taga afsked i Zirich, der han var direktor, flyttat hit och på landet anlagt en egen uppfostringsanstalt. Han har utarbetat en hel kurs af läromedel för folkskolan samt utgifvit en aHandbuch der Pädagogik, alla utmärkta för ordning, skärpa, system och klarhet. I Zirich gör sig hans anda isynnerhet gällande. Zirichs närvarande seminariedirektor följer också Scherrs läroböcker. Opinionen i Schweiz är dock icke för Scherr; hvaremot Wehrli åtnjuter allmän aktning och kärlek. Man misstänker nemligen, kanske ej utan orsak, att Scherr lutar till de åsigter, som Strauss, utgifvare af das Leben Jesu 6), högt uttalat. Den riktning, som läsaren finner öfvervägande och karakteriserande för seminarium i Kreuslingen, kan man säga är den allmänna för alla schweiziska seminarier. Jag besökte 3:ne och fann dem i afseende på kroppsoch själsarbetes förening alla 3 lika, blott med den skillnad, som naturligt uppstår genom det mera eller mindre land, som är anslaget till seminarium. Direktionen lade också mera eller mindre vigt derpå, och ingenstädes skattades kroppsarbetet så högt, som i Kreuslingen. Man ser blott hälften af ett seminarium, om man icke ser mera än seminarium sjelf. lär känna dess läroplaner och husordning, samt bevistar några undervisningsstunder. Den andra, hufvudsakligaste hälften finnes på landsbygden eller i städerna, der de utexaminerade eleverna tjena som skollärare. Ehuru de i sin tjensteutöfning icke kunna tillämpa mycket af sina insigter och sin öfning i landtliga arbeten, måste jag dock, hr Wehrli och hela denna pädagogiska riktning till ära, sanningsenligt intyga, att på de skollärare, f. d. elever i Kreuslingen, hvilka jag hade tillfälle att lära känna och se i sitt skolarbete, denna för 3chweiz egna pädagogiska riktning dock icke varit utan inflytande. De talade icke så mycket som de preussiska skollärarne och utbredde sig icke öfver alla möjliga ämnen, som kommo under samtal; men de handlade T mera, enklare och naturligare. Deras hels väsende var mera okonstladt, ehvad man såg Ådem i skolan eller i sim enskilda hushållning: ÅE Schweiz har man också bibehållit vexelundervisningsmethoden och man har ej der, såsom i Österrike och Preussen, genom stränga och bestämda lagar, förbjudit skollärarne ati Tbegagna dena för öfverfyllda eller af blandade åldrar bestående skolor så oumbärliga method. ÅL korthet, efter min erfarenhet och åsigt står Schweiz närmare idealet af en naturligare och sann folkbildning än de flesta andra länder, som jag haft tillfälle att besöka. ; Häraf finner läsaren också, utan att det behöfver särskildt sögas, att Pestalozzis och Fellenbergs anda ännu hvilar öfver och genomIgar det schweiziska skolväsendet. I en förbättrad läromethod och ett förtroligare umgänge mellan lärare och lärjungar hafva äfven -Ide lärda skolorna emottagit inflytelse. Dessa skolor, hvarest denna inflytelse dock starkast inverkat, äro de s. k. landtarbets-fattigskolor (landwirthschaftliche Armenschulen), al af hvilka man har ett snart sagdt oräkneligt antal 7) i Schweiz. Det torde intressera läsaren att äfven lära känna en sådan. Detvar en sådan Wehrli förestod i Hofwihl, innan han kom till Kreuslingen. Af dem jag såg, kan icke gifvas företräde åt någon. Detär således likgiltigt, hvilken som väljes. Utanför Burgdorf (i kantonen Bern) den lilla staden, hvarest Pestalozzi så många år lefvat och verkat, och hvarest innevånarne änuu hade så många historier att berätta om honom, ligger på en fjerdingsvägs afstånd en landtgård med nödiga byggnader för en väl bergad landtman. I sällskap med föreståndaren för Waisenhaus i Burgdorf (Waisenvater Fröbel) gjorde jag en spatserfärd dit. Då vi ankommo, stodo en hop gossar och arbetade med en gödselstack på gården; vi frågade efter Armenvater, (8å kallas lärarne och föreståndarne för dessa inrättningar); gossarne pekade mot en ängsmark ett stycke från gården; vi gingo ditåt, men mötte de armas fader redar på vägen. Han bar en lia på axeln, helsade os: vänligt välkomna och presenterade en annan hop gossar, som följde honom, också med liar, ehuru mindre, på sina axlar. Alla sågo glada och lyckliga ut. Vi besågo nu lärooch sofrummen, matsalen, köket, stallen — kortligen hela ekonomien. Der voro 30 gossar, af hvilka hvardera betalade 50 schw. francs; var gossen fattig betalade församlingen eller staden för honom. Med tillhjelp af dessa skötte Armenvatern ensam gården. Han var ock en: sam lärare. Några dagar under sommaren. då mycket fältarbete var för handen, blef in tet lärdt och öfvadt i skolan; men på åkern och ängen, då gossarne hvilade sig, undervi sades de genom samtal, berättelser och frå gor. Ofta brukade Armenvatern då anställ repetitioner af hvad de lärt i skolan. Eljes läste de i synnerhet om vintern 4, 6 timma om dagen. Alla slags arbeten lärde de; äf: ven mindre köksarbeten. Morgon och aftor och rätt ofta deremellan bad Armenvatern med dem, i enlighet med sin ofta uttalade grund: sats: Bete und arbeite; Arbeit treibt die Teufe 6) Denne Scherrs vän lefver, såsom Scherr sjelf, son privatperson i Minchen. Hans afskilda fru, e! skädespelerska, försörjer sig och sina barn me handarbete i Stuttgart. Från Zirich aktar e Strauss sig ovärdigt att ärligen uppbära sin pro fessorslön som pension, ehuru han aldrig gjort tjens som professor. I Miänchen är han sysselsatt me studium af kyrkofäderna, hos hvilka han till si! förundran finner vida mer förnwft än han kunna ana. 7) Wehrli sjelf kunde icke säga huru många; me han trodde omkring 60, 80; 23 sädana blott