Jmen mitt hjerta älskar och begär uppiiktighet loch förtroende, och i edra samqvär finner Joch fordrar man endast förställning. Der är det ju ej passande och tillåtet att ens visa sina bästa varmaste känslor. Men just derför, min engel, smakar det så mycket ljufvare att i hemlighet få öfvrerlemna sig deråt och jag bedyrar dig att glöden som göms under askan blir dubbelt varaktigare än den som lågar i öppen dag. Hvad behöfs det att verlden, som alltid är och blir materialist, ser och vet hur innerligt vi älska hvarandra, blott vi sjelfva äro öfvertygade derom? Försök, min Therese, att bortlägga din motvilja mot antagna seder och lär att vara lycklig äfven med en smula förställning, så väl i ditt eget som andras väsende.r Theresse suckade utan att svara, Dessutomp, fortfor hennes man, väntar oss ju snart en glädje, som jag hoppas skall fylla hvarje tomrum i ditt hjerta. Ack, Therese! Hvad jag längtar att få skåda denna lilla engel, som i hvarje drag skall återgifva mig din egen bild! Hvilken ung älskande maka skulle motstått sådana ord? Therese kände sitt bröstt vidgas af aningen om en onämnbar sällhet, ooch förebrådde sig sin fruktan för framtiden då hon egde ett sådant hopp. Förlåt mig, älskade Sebastian!s sade hon, och tack för din påminnelse om denna lycka ! Jag är så ofta barnslig och otacksam, ack, måtte det ej ådraga mig den Högstes vrede!p Medan detta samtal föreföll stodo lagman nens ännu qvar och lyssnade efter det sista bortdöende ljudet af de klingande bjellrorna. Gud, låt henne vara lycklig!s sade modren med tårad och vemodig blick; det förefaller mig besynnerligt, att en nygift hustru kan finna det till en sådan grad påkostande att efter ett kort besök lerna det fordna hemmet.