Ackla — tänkte hon — om jag för all tid fick vända ryggen åt Stockholm och de förnäma lifvet, skulle allt bli annorlunda! P landet är Sebastian icke densamme, eller rät tare — här är han den han var då han förs vann min varma, intet misstänkande kärle — 0, att vi kunde stanna långt från den fal ska, känslolösa verld, som förbjuder upprik tighet och mördar sällhet!s Har du riktigt roligt iStockholm?RÄro all riktigt beskedliga emot dig der?s sporde Wil vem och knäppte båda armarna om systern als. Hvarför frågar du så?. svarade hon und vikande; tycker du ej jag ser glad och be låten ut?s Åh jo nu, men det tyckte jag inte stra du kom. Dessutom vill du inte gå på skrid skor och åka slängkälke mer.. Det vet du ju att min vrickning i foten ä skulden till, som jag inte en gång törs dans: för; doktorn har sagt, jag måste hålla mig stilla. Wilhelm suckade. Ja, ja — det blir nog kom jag tänkte, att vi aldrig skulle få så ro igt mer sedan du blef gift. Inte vet jag än lå hvarför kammarj . . . svåger Sebastian jus skulle komma hit och ta bort Therese ifrår oss, när han väl i Stockholm måtte haft så många andra att välja på; det hade varit mycset bättre du fått stanna hemma., Nu var det Therese som suckade. Gifve and han ej hade rätt!s tänkte hon, ack! och ändå kan Sebastian göra mig så outsägigt lycklig! ... Sluppe vi blott återvända! ... Men detta gick ej an. Dagen för den unga, f många fordna vänner i hemlighet afundade runs hemresa med sin man, var åter inne. Denna gång hade ej Wilhelm vågat lägga ig på hela matten, af fruktan att den trolösa erese ånyo skulle lemna honom utan af