Aftonbladet – 12 november 1851, sida 3

ngenting är annorlunda än... än jag hittills öreställt mig! ;Hvem vågar säga att något är annorlunda ?s rågade kammarjunkaren med rynkad panna och forskande blick. ;Ingen, ingen, älskade Sebastian... detär blott mina egna fantasier . .. jag fruktade... jag tyckte... att... till exempel, du icke mer så gerna som förut mottog min: smekningar. Barnsligheter! När du väljer tiden för dina smekningar äro de mig alltid lika kära och nu till exempel skulle de varit mig outsägigt mycket mera uppfriskande och välkomna in detta vidunderliga beteende, när jag trött, och längtande efter vederqvickelse, hiemkommer från dagens odrägliga tvång. Em annan sak blir det återigen att inför hela veriden visa det man har svårt att ett ögonblick kunna umbärå sin man. Fruntimmer böra högst sorgfälligt akta sig att låta andra se en för dem osmaklig och indelikat trånad., Du är grym, Sebastian! sade Therese, sårad i det innersta djupet af sitt hjerta; jag visste ej att ett okonstladt uttryck af rena känslor någonsin kunde tolkas på detta sätt. Min engel,, återtog kammarjunkaren som kanske fann att han gått något för skconingslöst tillväga och nu sökte godtgöra diet både med ord och kysser, ;du får ej vrecdgas på mig eller taga allt hvad jag säger, i dåligt lynne, efter bokstafven. Jag har haftt så fördömdt tråkigt uppe på slottet i dag, att jag längtade som en dåre hem tili min lilla, glada ilskliga maka, och när jag då fann henne så helt annorlunda än jag var van och väntade, bör du ej undra på om det förvärrade i stället att kurera mig, och om jag i förtreten lät undfalla mig mer än jag bade tänkte och ville... Se så, min Therese, nu är ju allt både glömdt och försonadt! ... Sitt nu här i mitt knä och förtälj hvad som händt dig? . .. Om du varit borta eller haft besök, under denna långa, dödande dag, då jag ej fått värma mig vid en enda af dina Jjufva, berusamde blickar... Engel!... tjusirinna!