Aftonbladet – 12 november 1851, sida 3

Nej tack, min snä:la, goda Claös! sade! Therese hjertligt; det skulle visserligen vara ett nöje för mig, men... jag vet icke hvad: Sebastian skulle tycka, och dessutom ... der icke han är med, så... korteligen ... du förlåter säkert om jag, med all tacksamhet för din vänskap och godhet, likväl ej kan mottaga ditt anbud. Ryttmästaren bet sig omärkligt ilippen och beklagade att ej Therese ville delas eller, rättare sagdt, fördubbla deras eget nöje. ,Tillåter du då att jag en annan gång återkommer hit som i dag?. frågade han. Det är ej alltid jag har tid att göra formliga visiter.2 Ack ja! så gerna, gerna! svarade Therese, som kände sig helt rörd och intagen af den vinlige svågerns enkla bjertlighet, hvilken stod i uppenbar kontrast mot den mera högdragna svägerskans kalla och nedlåtande artighet; du är innerligt välkommen när du vill. yTack!s sade baronen och tryckte med värma och aktning Thereses begge händer till sina läppar; jag känner att jag omsider funnit hvad jag länge sökt: en huld och sympatiserande syster.o Therese gick till fönstret och såg honom svinga sig upp på den af en ridknekt nedanfor hållna hästen. Ett par gånger vände han sig om och helsade med handen... Therese log och nickade — huru helt olikö var ej hennes sinnesstämning nu, och då tantc I Magdalena kort förut lemnade henne!... Men under hennes långa, ensamma väntar Ipå Sebastian, som af sin tjenst ofta qvarhölls i konseljen till sent på qvällarna, kommo ocl återkommo dock smäningom mänga tankar hennes hufvud. Au först erinrade hon sig plötsligt baron Lindfeldts sakta uttalade oci dystra ord: Skall äfven ditt friska, varm Wlyerta vara dömdt att förblöda för denna kalla egoistiska slägtn, hvilka hon då genast glöm -Iför de efterföljande: Dig kan han ej annat. tlälska och tillbedja, iag har sjelf hört honom fr ofta upprepa det, att kunna tvifla derpån — ord