Aftonbladet – 12 november 1851, sida 2

krets i hvilken du nu är upptagen. Lita på mig att jag som en vän altid skall upplysa dig om det passande, och känner du dig sjelfi behof af ctt råd, så behöfver du aldrig söka det hos någon annan. — Jag hade i lag tänkt säga dig ganska mycket, mer som ag nu ser dig vara alltför upprörd att med något gagn kunna höra mig, spar jag detöfiga, tills du hunnit inse nödvärdigheten af att mera tygla din hältighet. Adjö, lilla barn! Tvätta för all del dina ögon med eau de rose, så att icke din man får se den röda och ippsvullna; du måste vara lika mån om din könhet som attentive på ditt uppförande.n Den arma Therese var ändtligen befriad från in grymma mästrarinna, och kände en lättnad af att få lemna fritt lopp åt sina tårar. Jet gjorde henne så bittert ondt att Sebastian, hvars minsta önskan hon sökte gissa och förekomma, icke heldre sade henne sjelf mr han ville hon skule vara än uppdrog det w den kalla, förhatliga tanten. Åxk, min aud — suckade hon — hvarför är han ej ippriktig? Hvarför ... 0, himmel, himmel? Jag mins att han ett par gånger liksom drasit sig undan min omfamning när andra, om ;ck blott hans egna slägtingar, varit närvaande, och tant talte om att han behöfde odna... syns jag då sådan bland dessa hans likara att han måste blygas för min särlek ... att den inger honom leda ... att van ej kan älska mig mera . . o Sebastian I... sDen lycklige! tillade en låg men vacker öst tätt bakom Therese som förskräckt sprang ipp från den halftiiggande ställnimgen på sofan — satt ständigt veta sitt namm hviskas af lessa läppar!... Men hvad ser jag tårar i ma belle-seurs ögon? Är det då, så förkrossande att vara skild från honom några få timmar?? Skämta icke nu, min bästa Claess, sade Theråse till sin svåger, ryttmästaren vid lifsardet till häst, baron Lindfelt, som obemärkt kommit och hört hennes sista, halfhögt ut