Aftonbladet – 12 november 1851, sida 1

Kossutbs besök i Guildhall. När Kossuth, på färden till Guildhal, passerade Picadilly, hade folkmängden, i vagnar till häst och till fot redan så ökats, at tåget icke utan stor möda kunde komma frim. Ett oupphörligt hurrarop skallade och allafönster voro fyllda med åskådare och åskådirinnor. Kossuth sågs helt och hållet svartklädd och bar för öfrigt en vacker ungersk kappa samt den pittoreska ungerska hatten med mörk plym. Han tycktes vid god helsa och var mycket lik de sednast i London utkomna porträtterna. Hurraropen blandades emellanåt med p,pereat. för Times, af hvilket blad exemplar än uppkastades i luften sönderrifna, än utsträcktes från balkongerna och påtändes. I Pleetstreet blefvo hurrningarne helt och hället döfvande och der hviftades med näsdukar och hattar ofvan och nedan, alla våningar utåt. Vid Ludgate-hill måste tåget hålla en stund, ty deremellan och Temple-bar såg man ofvanifrån bokstafligen endast hufvnd vid hufvud. Andtligen lyckades det åter komma i gång och småningom framskrida till trappan af Guildhall. Några sekunder efteråt hade Kossuth stigit ur vagnen och sågs nu på trappan, bjertligt och artigt välkomnad af lordmayorn och dennes svit. Ett klart solsken bröt i detsamma fram genom de förut skockade molnen, folkskarorna helsade detta glada förebud med ett eljen!.; den ungerske statsmannen vände sig om och bugade, och ännu några exemplar af Times brändes. Derpå inträdde han i Guildhall. Då dubbeldörrarne till rådsalen uppslogos, visade det inre en högtidlig anblick. Samtliga aldermännen buro sina skarlakansmantlar, och the Common Councilmen, äfvenså deras embetsmantlar. Alla åskådareplatserna rundtomkring väggarne voro upptagne af damer. Kossuth infördes af alderman Wire och åtföljdes af lord Dudley Stuart, mir Pulsky, m:r C. Gilpin, alderman Salomons och åtskilliga andra gentlemen. Vid inträdet nottogs han af ett döfvande lefverop och förles till öfre ändan af rådsalen, dit lordmayom hade begifvit sig för att åter helsa honom. Sedan fruarna Kossuth och Pulsky hade blifvit anvisade plats bredvid lordmayorns stol, uppläste stadens sekreterare (the Town Clerk) följande adress: Arade herre! GOIllustrious Sir.) Vi, lordmayor, aldermen och commons i Londons City, församlade i offentligt råd, frambära till er våra hjertliga lyckönskningar öfver er befrielse från fångenskap, och öfver er lyckliga ankomst till detta land. Med det djupaste deltagande hafve vi gifvit akt på edra strider för edra förtryckta medborgares grundlagliga frihet. När dessa strider visade sig fruktlösa och ni nödsakades blifva en flykting i främmande land, följde vårt deltagande er till Widdin och Kiutahia, och vi vände oss till vårt lands minitster för utrikes ärenderna, för att förmå honom använda sitt inflytande till er befrielse. Vi se er nu 1 detta vårt fria land, och äro angelägna att bjuda er vara hjertligt välkoommen. Mottag, ärade herre, uttrycket af vvår innerliga önskan att det måtte behaga Honom, som herrskar öfver allt, att tillåta er återse art älskade fädernesland i fred och åtnjutande all den grundlagliga frihet, som ni åsyftat att betrygga åt detsamma. Mottag, ärade herre, uttrycket af vår djupa vördnad och högaktning!s Kossuth uppstod och talade: Hrr Lordmayor, Aldermen och Common Council i den stora och lysande staden London! Jag har inträdt i er rådsal, öfverväldigad af tacksamhetens och vördnadens känslor för den heder, hvilken, som man låtit mig förstå,