Aftonbladet – 11 november 1851, sida 1

Vid åtta års ålder kom han för första gången till skolan, och största sorgen var nu skiljsmessan från systerm, liksom sedan största glädjen under ferierma var ätt få vara tillsammans med henne, som ännu alltid kunde uppfinna nya och deltaga i hans gamla nöjen; emellanåt förhörde och förklarade hon helt allvarligt hans lexor. Den stackars gossen drömde ej om att detta så hastigt kunde taga ett slut, när han redar två vintrar derefter möttes vid hemkomsten af underrättelsen om Theråses förestående giftermål. Lagman Stålbrand, som på sednare tider icke orkade att sjelf Målla sigsa ting, hade från en viss kammarjunikare Segerstam mottagit en förbindlig anhållan att blifva föreslagen till vicarius, och på ggoda skäl efterkommit densamma. Kammarjunkaren introducerades i huset och vann den ssakkunnige lagmannens ynnest, både genom en. för sin ålder ganska ovanlig routine, samt dien för tillfället låtsade öfverensstämmelsen i pecolitiskt liberala tänkeSätt. Herr Segerstam, som tillika var en stor kännare och, eburu något blaserad, amatör af det täcka könet, blef genast mycket frapperad af den efter hans egna ord: ravissanta mamsell Billings origimella liflighet och fraicheur,, samt slutligen på så fullt allvar betagen deraf, som det var ionom möjligt. Då Therese dessutom tillhörde en aktad familj och egde en ganska betydlig ehuru ännu icke disponibel förmögenhet, kunde ett parti med henne anses, om icke just lysande för den unge ädlingen, åtminstone rätt pardonabelts, och hvad som hittills iicke lyckats för någon annan beundrare — tyy den barnsligt ystra flickan hade förut encdast skämtat och lekt med de suckar och offerr, kärleken velat bringa henne — lyckades nu för den erfarne och slugt beräknande kammarjunkaren, hvars behagliga yttre och utan all synbar affektation eleganta manår icke heller förfelade sin verkan på den öppna, okonstlade Therese, som innu ej pröfvat sanningen af att icke allt är guld som glimmar.