Aftonbladet – 11 november 1851, sida 1

tryck eller kitslighet, samt, med försakelse af sin egen ålders vanliga nöjen, sökte omhulda och roa efter sitt bästa förstånd. Just detta tillvann henne, som vi redan nämnt, den allvarsamme lagmannens synnerliga bevågenhet, och den ömhet hon vid alla tillfällen nästan företrädesvis bevisade hans lille älskling, gjorde honom blind för de fel andra sågo och påbördade henne, samt vände på samma gång hans håg och tankar till modren. Frieriet försiggick och besvarades med: ja! Partiet kunde i sjelfva verket kallas ganska passande och välbetänkt, men det oaktadt underläto ej de båda kontrahenternas vänner, och bekanta att öfverbjuda hvarandra i förvåning och klander, samt de bedröfligaste spådomar för framtiden. Lagmannens konversation och deribland förnämligast fruar som voro försedda med något öfvermogna, ,oförsörjda döttrar, kunde ej begripa hvad han tänkte på som icke heldre tog en stadgad flicka till mor åt gossen, än en menniska som så horribelt illa uppfostrat sitt eget barn och utan tvifvel skulle alldeles negligera den lilla bekl!agansvärda stjufsonen, medan den blifvande lagmanskans förtroliga bekantskaper å sin sida himlade sig öfver hennes oförlåtliga dårskap, att utbyta det fria oberoende lif hon sednast fört, mot ett nytt äktenskap och det föga afundsvärda samt otaksamma kallet af stjufmor. Hvilken afund skulle ej omsider ovilkorligt uppstå tr ellan två af de olika föräldrarne så bortskämda och förkelade barn, och hvilka anledningar till misshällighet och köld ej deraf uppkomma mellan dem sjelfvalEmellertid afslutades förbundet och — mirabile dictu! — lofvade allt framgent att komma de olycksfulla profetiorna på skam. Man spejade, frågade, gjorde slutsatser, skarfvaden här och der en liten bit när det ej på annat sätt tycktes kunna gå ibop som man ville . . . Förgäfves! Hur det än sattes upp och beräknades blef facit objelpligt detsamma: makarne lefde i det bästa inbördes förhålland ,