Aftonbladet – 6 november 1851, sida 3

tillbringa sina dagar vid en ömt begråten makes graf.n Menn, svarade jag, bredvid manneis graf är äfven älskarens, som för hennes skul gått en tidig död till mötes, och hvem vet am hon icke, under det hon begråter den ena tänker något litet på den andra. Den der andra som ni så mycket liknar, svarade grefvinnan leende. Jag ser nog hvaråt ni syftar, men änhu en gång, akta er, jag känner Carolina, hon är ifrån Bretagne, det vill säga, envis såväl i kärlek som i motvilja. Jag vet icke huruvida hon är uppriktig, men hon har svurit sin man en evig trohet och ämnar gifva verlden, som har sina ögon fästade på henne och tyckes betvifla varaktigheten af hennes saknad, det sälsynta skådespelet af en ny Artemisia.s Jag lemnade grefvinnan efter att hafva förs säkrat henne att jag ingalunda tänkte göra något intrång uti den hågkomstmadame Champlouis egnade sin man, och att å andra sidan en älskad brors minne förbjöd mig att tänka på en förbindelse med en qvinna soma varit en ofrivillig orsak till hans död. Detta var andra kapitlet i min romaan; låtom oss nu öfvergå till det tredje. (Fforts.) — ÅnExrDor. Vid en middagsbjudning; hände sig att en militär och en skolmästare fingo platser vid bordet midt emot hvarandra. De våda kontrahenterna kommo snart med hvarandra i ett intressant samtal, men delade ej lika äsigter öfver ämnet för leras samtal. Då militären ej ku öfverb sin conversent, utropade han med häftighet: herro! hvad r det för skillnad mellan en skolf:x och en fäwund? — Bordet, min hersev, svarade skolmätaren. . — ÖvanLiG DöpsorsaK. Från Laihela socen (Finland) berättas att tvenne älderstigna hjon, nan och hustru, begge vid nägra och 70 -ärs älder, flidit i en finsk badstuga, derföre att de badat för inge.