Aftonbladet – 6 november 1851, sida 3

ligt uppriktig och säga mig om det är sannt jatt ni icke kände Carolina och att ni på kyrkogården Pere-La-Chaise såg henne för första gången. Förklara mig derjemte huru det är ,beskaffadt med edra stumma möten med henne och hvad det der grannskapet som hon talar om vill: säga.n i I, Min Gud! svarade jag grefvinnan, det är den enklaste sak i verlden. Det är möjligt jatt madame Champlouis, i anledning af den villfarelse hvaruti hon genom min utomordentliga likhet med min bror råkat, tagit för förföljelser de helt och hållet tillfälliga möten som egt rum oss emellan. Jag tror mig verkligen, då jag nu tänker nogare efter, hafva sett denna dam åtskilliga gånger, likväl endast såsom en för mig fullkomligt främmande person. Hvad grannskapet beträffar, som hon tycks vilja anse för en tillställning af mig, så låter det helt naturligt förklara sig. Bildhuggaren P., min fordna mästare, har sin verkstad nästan midt emot det hus madame Champlouis bebor; det är således möjligt att hon ifrån sina fönster sett mig, som dagligen går till P., för att inhemta hans råd. Hvad jag nu sagt är rena sanningen och om jag haft äran blifva bemärkt af madame Champlouis, kan jag åtminstone försäkra er att jag sjelf derom varit fullkomligt okunnig.n — ,Sedan ni nu blifvit upplyst om rätta förhållandetn, återtog grefvinnan, får jag likväl bedja er, att icke betjena er af mitt förtroende för att inbilla er några galenskaper. Ivem vet om ni icke under dessa åtta dagar tänkt på att göra er till arfvinge af er brors passion. nen det försäkrar jag er skulle vara förlorad nöda. Carolina älskar sin man, kanhända nera som död, än då han varlefvande. Hon nar för alltid tagit farväl af verlden för att egna sig åt en beständig sorg och för att fa