Aftonbladet – 6 november 1851, sida 2

med sällsynta egenskaper. Oaktadt skilnaden i ålder emellan de begge makarne blef denna förening, som endast varade i tvenne år, icke störd af något moln. Herr Champlouis illbad sin hustru, hvilken å sin sida egnade sin man en så djup högaktning och öm vänskap, att man lätteligen kunde taga dea för cärlek, Min bror Lucien fortfor äfven efter giftermålet, utan att ana någon fara, att likasom förut bo uti huset och tillbringa tiden 1 ett förtroligt umgänge med sin välgörare. Han skref mig ofta till om sina planer för framtiåen och arbetade med mycken ifver. Ehuru innu ganska ung, var hans äregirighet ovanigt stor, och såsom arfvinge till vår fars poitiska tänkesätt hoppades han att genom träset arbete en dag kunna förskaffa sig en ställning, hvarigenom han kunde uppträda såsom organ. för densamma. Men någon tid efter rerr. Champlouis giftermål tyckte jag mig Il nin brors bref finna en besynnerlig förändring tinkesätt och en förvirring 1 idder, som börde att oroa mig; de följande brefven snaare ökade än minskade denna oro, och oakadt allt hans bemödande ait dölja det för nig, upptäckte jag snart att en annan känsla in Hregirighet numera fått insteg i Luciens njerta. Denna känsla var kärlek; min bror älskade, ;ch föremålet var hans välgörares maka. Länge inneslöt han i sitt eget hröst hemigheten af denna olyckliga kärlek; I gelycsades han äfven att dölja sin kärlek för henne, om var föremålet derför. Han vågade icke nförtro mig denna passion, som han sjel: ann vara i hög grad brottslig. Jag måste iledes gissa mig dertill, hy ilket icke föll sig vårt, då alla bref jag fick ifrån honom voro ut ila at allusioner och oförsigtiga utlåtelser. vi ka snart förrådde den homhghet han med