Aftonbladet – 6 november 1851, sida 1

DEN NYA ARTEMISIA. ) AF HENRY MURGER. (Forts. från gärdagsbl.) Min hetre, återtog madame Champlouis, jag är redan fullkomligt återställd och känner mig ega nog styrka att kunna gå ensam, .. Men just under det hon uttalade dessa ord anfölls hon af en nerfskakning och var nära att återfalla uti vanmakt. yMadame, sade den unge mannen, xdet är ännu ett godt stycke till kyrkovaktarens boning och det vore oförsigtigt af er att gå ensam. Tillåt mig då att få ledsaga er? 0, min herre ! återtog hon med af rörelse qväfd stämma, förstår ni då icke att det är er närvaro som gjort mig förvirrad. Tror ni väl att jag endast kan tillskrifva slumpen detta möte som jag var så långt ifrån att vänta mig å detta ställe . . . och här i synnerhet, tilade den unga enkan i det hon pekade på sin mans graf. Har ni då glömt den mannens namn som hvilar här, kallar ni det att vörda hans minne. att förfölja mig... ända till foten af hans gaf... O1 lemna mig, min herre, lemna mig, ffortfor madame Champlouis med fast ton, i dett hon med blickar och åtbörder tillbakavisade den unge mannen som gjorde min af att nallkas henne, men som nu drog sig försagd tilllbaka. Madame Cihamplouis, som nu fullkomligt återvunnit sin fattning, betraktade honom med en lugn och stolt blick, och med en åtbörd, som tycktes säga: jag förbjuder er att följa mig. aftägsnade hon sig hastigt och försvann snar vid krökningen af en gångstig. För tusan! utropade den unge mannen som icke visste hvad han skulle tänka on detta uppträdie; shvem är väl denna qvinna