Aftonbladet – 6 november 1851, sida 1

Nu, min vän, mäste jag berätta er ett äfventyr, som redan uti sin första början har illa liknetser till en roman. Jag har ämu cke hunnit längre än till de första kapiten, ren det torde emellertid vara i sin ordring tt låta er få inhemta innehål:et af den prdog som föregått dem. i Jag tror mig redan förut hafva berättat er, tt jag redan ifrån de spädare åren varit faleroch moderlös såväl som min stackars ror Lucien och min syster Marie. Då mina far dog var större delen af hans förmögenhet satt på spel uti merkantila.speku!ationer, hvilkas lyckliga eller olyckliga utgång berodde på politiska händelser, hvilka olyckligtvis togo sn sådan vändning, att de beredde alla de personers totala undergång, hvilka deltagit uti detta såsom vinstgifvande förespeglade företag. Min fars sista ögonblick försvårades af den förfärligaste oro. Fan efterlemnade, utan förmögenhet, trenne värnlösa barn, af hvilka icke en gång det äldsta kunde vara sina syskon till någon hjelp, och ehuru hans namn förblef obefläckadt, räckte de räddade sppillrorna af hans förmögenhet knappt till beggrafningen. Dagen före sin död fick min farr oförmodadt besök af en man, som länge wrarit hans vän, ehuru skiljaktiga tänkesätt i de politiska förhållanderne, hvaruti de begge spet en vigtig roll, hade sedan skiljt dem åt ch afbrutit den förtroliga bekantskap, som förut egt rum dem emellan. Då emellertid herr Champlouis fick kunskap om den bedröfliga ställning, hvaruti min far befann sig, skyndade han, vid tanken på det nära vänskapsband som fordom förenat dem, till min fars dödsbädd för att bringa honom den hans sista ögonblick förljufvande trösten, att hans barn ieke skulle sakna stöd och att vår far i brist af förmögenhet åtminstone kunde testamentera oss en mans beskydd, som icke ett