Aftonbladet – 6 november 1851, sida 1

won har säkert förlorat förståndet; hvem är äl den mannen, hvars minne hon påstår mig; afva förolämpat? s Derefter trädde han närmare den på grafven ippresta stenen, der han läste följande till. välften utplånade inskrift: J. H. CnAMPLovIs, Officer af Hederslegionen, f, d. Prefekt i Ardenner-departementet; död i Paris uti sitt 52:2 lefnadsär, den 6 Juli 1844. De profundis. Mr Champlouis! utropade främlingen; store Gud! Och denna qvinna? ... är ... Ah, jag skall kanhända vinna upplysning leromv, tillade han, i det han lutade sig ned för att upptaga en liten portfölj, som fallit ur pungen, hvari han funnit luktsaltet. Vid öppnandet af portföljen fann den unge mannen några visitkort, på hvilka detta namn var graveradt: CAROLINE CHiAMPLOUIS,10, gatan Vaugirard. ;Hvad, detta var således Caroline, denna så högt älskade Caroline! Nu inser jag orsaken till hennes villfarelse och till den förskräckelse min åsyn ingaf henne., Sedan den unge mannen. stoppat portföljen i sin ficka, närmade han sig medlångsa steg den graf, vid han fö I hvilken he med madame Charoplovis ho I 4 På denna enkla graf, be tf etta stenblock, hvars vårdade och prydliga skick vittnade om en from, öfver den vakande hågkomst, läste man följande inskription: LucIEN DE MaARISSAC. Död i Afrika den 8 Augusti 1844, uti bataljen vid Isly, 22 är gammal. Stackars Lucien, min stackars bror!s sade främlingen med rörd stämma. Han dog fö henne!a