Aftonbladet – 5 november 1851, sida 4

LUDVIG van BEETIAOVENS Sånger vid Piano RED SVENSK OCH TYSK TEXT. Komplett 2 Rår 32 sk. Bko. MA. Vakten, O, hvilken ton från lunden mig nårs . . . so so so so SP sk. M 2. Adelaide, vEnsam vandrar din vän i blomsterparken. . . . . . . 4 Rår. MB. Aminnelsen, oJag minnes digo sc soc cscs ss sr sr so mo mv HM sk. MA. Vemodets behag; vKlarnen ej! tårfyllda klagande blickar, . . . . . 46 sk, Jå 5. Hvilan, I kärlekens famn är hvilan ljufo sr ae sr ve sv v AG Sk. MG Mojsång, Hur herrligt naturen emot mig ler, . . UU sk. Den, som endast känner Beethoven genom hans stora Sinfonier och Quartetter, skall svårligen i hans S3ånger vid Pianot tro sig finna hvad man plägar fordra utaf kompositioner af denna art, hvars gränser af många tcorde auses alltför trånga och inskränkta för denno mästares ande. Beethovens Sånger visa emellertid, att han äfven inom en mera begränsad sfer, med ringare medel förmådde utveckla samma intensiva kraft, som när han bjuder öfver massorna; hans lyrik är här lika hög, ehutu mindre skakande, och om man erfar mindre förvåning, skall man i stället älska honom så mycket mera. Ty det är i dessa Sånger, det är i Piano Sonaterna, som Beethoven, återvändande från sina gigan iska strider, från sina triuumftåg, försänker sig uti den st naluråskådning, uti den kontemplation, som uttalar s:g på cn gång så klart och så djupsinnigt, det var i de en stunderna vid pianot, som den eremitiske tonskalden åt denno förtrogne vän anförtrodde sina minnen, sin smärta, sitt hopp. Dessa sånger äro ock så känslofalla, så naiva, att man skulle tro sig höra Joseph Haydn, om ej de djerfra basarne, de energiska;rytmerna, men framförallt den rika romantiken, förrådde Eroicans skapare. På de här utgifna 6 Sånger hafva flere blifvit föredragne vid offentliga Cencerter och funnit en genklang, som blott den rikaste natur och rikaste konst i förening förmå väcka. De hafva hos oss likväl länge varit obekanta, icke allenast för den större musikaliska allmänheten, utan äfven för den oförgätlige tonskaldens varmaste beundrare. Detta förhållande måste utan tvifvel tillskrifvas den främmande texten, som betydligt försvårat deras uppfattning. Närvarande samling af Beethovens Sånger har undanröjt detta hinder, och skall, jemte att utgöra en euttömlig källa för musikalisk njutning, äfven i högst väsendtlig mån bidraga till att höja sinnet och förädla smaken för tonernas sköna konst. Ett urval af Mozarts Sånger kommer att snart följa. Vår Musikhandel eger då att erbjuda vackra och korre editioner af a Beethovens Sånger, Schuberts Sånger, Hozarts Sånger. Ofvanstående yttranden, af en af våra mest erkände konstdomare, har Förläggaren trott sig böra förskaffa den möjligaste största oTentlighet, för att derigenom öka den store Tonskaldens inflytande på den musikaliska bildningen i vårt land. — Stockholm. ABR. HIRSCH.