Aftonbladet – 5 november 1851, sida 3

j d , Ibemälde notarie. lupplystes, har klagande ombudet anmält för Hofrätten, som uti det nu afgifna utlätandet icke jäfvat -luppgiften om tillkomsten af samma protokoll. Ice) Härvid kan tilläggas: och ehuru det andra vittnet r i ;lende ett väldsamt uppträde, som i dag åtta dagar I VIU UCS IHNUDLIIBG IVIHV1, BUIA I GUIVUNINB At MUSKe bofrättens utlåtande i nästlidne Oktober månad inför Kongl. nedre justitierevisionen egt rum, tillkännagaf klagandeombudet, att då de emot kongl. hofrättens förfarande framställde anmärkningar voro grundade dels på referentens egne anteckningar å akten och i rotuln samt dels på innehället af hofrättens protokoller, samt riktigheten af de gjorde uppgifterne uti ingen män blifvit jäfvad, så ansåg klagandeombudet anmärkninogarne uti sin fulla kraft ännu qvarstå; och öfverlemnade ombuden derefter ä ömse sidor saken till Kongl. Maj:ts nädiga afgörande. Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar äro de frågor, som sökanderne underdånigst anhällit att få underställa Kongl. Maj:ts nädiga pröfning ordagrant af följande lydelse: a) om stadsmäklarne Sahlstedt och Pfeffer böra så som ätergängsvittnen förklaras samt de klandrade afhandlingarne till följd deraf, med bifall till päståenden, säsom alldeles obestyrkte förklaras ogiltige; bd) om, derest förra frägan besvaras nekande, det må, emot sökandernes bestridande, anses vara lagligen styrkt att Erik Dybeck vid det omvittnade tillfället varit personligen tillstädes, ehuru det ena vittnet Pfeffer den 24 Nov. 1847 inför kongl. hofrätten förklarat, att han ej kunde sådant på sin ed intyga, enär: Pfeffer ohvarken före omvittnade tilldragelsen känt Erik sDybeck eller derefter sett den person, som då uppgafs vara Erik Dybeck., (Not 6.) ec) om, i händelse förra frågan besvaras med ja,l: det kan, emot sökandernes bestridande, anses vara lagligen styrkt, att Erik Dybeck sjelf underskrifvit så väl köpebrefvet om fastigheten, som ock lifräntekontraktet om lösa egendomen, ehuru ej allenast det ena vittnet Pfefer den 24 Nov. och den 1 Dec. 1847 inför kongl. hofrätten intygat, att det föresväfvade hans minne, att af de två för Pfeffer okände bröderne Dybeck, det varit den till växten minste (det vill säga icke Erik, utan prosten Carl Dybeck) som jemte Chrittian Dybeck underskref afhandlingarne, och det andra vittnet, Sahlstedt, den 10 April 1838 inför kämnersrätten förklarat, att hen ej kunde tage på sin ed att tvenne afhandlingar ifrågavarande dag (den 5 Juni 1830) blifvit af honom bevittnade och af Erik Dybeckl underskrifne; utan äfven rädhusrätten uti sin dom intygat, all en serdeles likhet förefinnes emellan Erik Dybecks namnteckning under de ifrågavarande afhandlingarne och under den i Christian Dybecks årsproklama ingifna bevakningsinlagan, hvilken sednare, enligt hvad ou mera genom komministern Weströs och pigan Hellgrens edliga vittnesintyg styrkt blifvit, icke är af Erik Dybeck sjelf underskrifven; d) om, efter det nu mera styrkt är att Erik Dybeek varit fullkomligt fånig och mindre vetande, så väll: före den Juni 1830 som äfven dagen derefter ech sedermera utan afbrott allt intill sin 7!, är derefter inträftade död, det likväl bör antagas, att han den dagen, då afhandlingarne upprättades eller den 5 Juni äterfätt sitt förnufts rätta bruk, sä att han dä egde förmågan att inse och bedöma -vigten af sina handlingar, fastän svaranderme icke åstadkommit den ringaste bevisning derom, och alla omständigheter tala deremot; e) om, för den händelse äfven förra frågan besvaras med ja och de klandrade afhandlirgarne således anses vara giltige, — beträffande deras verkliga betydelse osh omfattning, — de kunna, på sätt svaranderne önska, förklaras afse hela fastigheten och helal: lösa egendomen, ehuru svaranderne under rättegängens lopp, ej allenast inför kongl. hofrätten är 1839 skriftligen erkänt, att afhandlingarne i enlighet med sökandernes pästående omfatta endast bälften af den fasta egendomen och en lika stor andel af den lösa egendomen, utan äfven inför kämnersrätten den 20 Sept. 1843 uti ingifven skrift för andra gången för-1 nyat detta erkännande, sä vidt frägan rörde lösal egendomen, samt riktigheten af detta sökandernes pästående jemväl vinner styrka, så väl af köpeskillingens och lifräntans belopp, som äfven af öfrige å sökande sidan äberopade omständigheter; f) om svaranderne kunna anses genom ifrägavarande afhandlingarne hafva blifvit egare jemväl till Erik Dybecks sockerbruksböcker och räkenskaper, samt hans kontanta penningar och eljest egande utestäende fordringar, fastän dessa böcker och medel icke med ett enda ord uti afhandlingarne omnämnas, eller om icke svaranderne till följd häraf böra förpligtas att böckerne till sökanderna utlemna och medlen redovisa; samt g) om ieke svaranderne derföre att de i egenskap af grosshandlaren Aspelins sterbhusdelegare, underlöätit att vid bouppteckningen efter Erik Dybeck uppgifva det af honom upprättade originaltestamente, som grosshandlaren Aspelin under Erik Dybecks fånighetstillständ hos justitiekolegium uttagit, böra plikta och ansvara på sätt lagen stadgar för det fall att testamente af arfvinge undandöljes. Ett af sökanderne i saken äberopadt prejudikat skall uti ett följande nummer blifva meddeladt. (Fortsättning.) AA Fr sa ff Fr OK DB OM RR a FÅ JA a 3) Klaganderne hade anmärkt, att något protokoll icke blifvit fördt öfver den omröstning, som skall hafva egt rum den 31 Maj 1849, då mälet afgjordes, samt såsom stöd för denna anmärkning åberopat att, då klagande ombudet sex månader dorefter, eller d. 11 December 1849, sedan domen föregående dager expedierats, hos Hofrätten anhällit om tillgång till det i saken den 31 Maj förda omröstningsprotokoll och af Hofrätten blifvit anvist att för sådant ändamäl vända sig till notarien Crzlius, denne, på anmodan att förevisa protokollet, meddelat det svar, att ifrågavarande sak den dagen ieke förevarit till handläggning på hofrättsrädet: Bergströms division, der Crelius fört protokollet, hvadan han icke heller hade något den saken rörande protokoll att förevisa, men att Crzlius den 12 December, sedan klagande ombudet hos Hofrätten anmält det hinder, som för det begärda protokollets erhällande uppstätt, efter Hofrättens befallning uppsatt och förevisat klagande ombudet ett protokoll för den 31 förutgängne Maj, innehållande att ifrågavarande sak den. dagen företogs till afgörande, hvilket protokoll notarien Crszelius försett icke med den vanliga för protekellsföranden förbindande underskriften vin fidem, utan med underskriften: vefter befallning. Frägan är nu, hvad vitserd bör tilläggas ett proTtokoll, som på sädant sätt tillkommit först mer är Isex mänader efter den dag, dä det beslut, för:hvil Tket protokollet bordt ligga till grund, blef expedieradt. I 4) Klaganderne hade anmärkt, att domen expe Idierats innan den blifvit behörigen justerad, samtsåsom stöd för denna anmärkning äberopat, dels att i rotulen väl fanns anteeknadt, ait domen justerats den Juni, men att någon justering deraf i nämnde jmänad svärligen kunde anses hafva egt rum, enär lingen dag för justeringen fanns antecknad, samt domen först fem mänader derefter eller i December Imänad blifvit till kansliet aflemnad för att expedie-Iras, dels ock att domen expedierats innan den blifvit underskrifven af mer än tre ledamöter och säledes förr än sig visat, huruvida domfört antal ledamöter -linnehället deraf godkänt. I 5) Dä Hofrätten lemnat klagsnde ombudet anvis ning att vända sig till notarien Crelius, för att få tillgäng till protokollet för den 31 Maj 1849, mäste ombudet naturligtvis derom inläta sig i samtal med Hvad vid detta samtal af Craliur Sablstedt vid förhöret d. 10 April 1838 till en början 2:ne gånger förklarat att han icke ens sett Eric Dybeek nägon enda gång under loppet af är 1830. EÄTTEGÅKGSoch POLISSAEKER I poliskammaren hölls! i går ransakning angåedan passerat i den s. k, Öbergska fabriken vid Skinnarviken. Strähvfiaren Andersson, hvilken bor inämnde egen