Aftonbladet – 5 november 1851, sida 1

og So DEN NYA ARTEMISIA. AF EENRY MURGER. m, En ungg enka, madame Champlouis, vaknade, ehwru hon tillbragt en del af natten på bal och endast njutit några få timmars sömn, tidigt på morgonen, och denna korta hvila hade varit tillräcklig att hos henne utplåna de spår af trötthet, som nattliga nöjen alltid lemna efter sig. Med hufvudet stödt emot. ena armen, hvilken undangömdes af den! mjuka, med rika spetsar garnerade hufvudkudden, syntes hon försänkt i denna littjefulla tröghet, som följer på det första uppvaknandd. Förtjusande stund, då de ännu döfvade sinnena finna ett slags behag i detta tillstånd och likasom tvekande att återinträda i utöfningen af sina funktioner, söka att förlänga detta öfvergångstillstånd då man befinner sig midt emellan drömmen och verkligheten. Likasom en skolgosse begagnar lärarens frånvaro för att besöka ställen, dit det är honom förbjudet att gå, på samma sätt skyndar jinbillmingskraften, då den icke bv höfyer frrukta att af det slumrande förnuftet besläs maed osanning, att göra en utflygt uti fantasients förtrollade verld, der allt är sudant man önskar det. Utan att just vilja intränga uti de hemlighetsfulla betraktelser, som förtjuste den unga damens sinnen, skulle det likväl icke hafva varit svåt att gissa till beskaffenheten deraf. Om det äfven varit en hemlighet, skulle, i händelse någon varit der för att utspionera den, madame Champlouis håfva förrädt sig sjelf, såväl genom den besynnerliga blick, hon vid sitt fullkomliga uppvaknande kastade omkring sig, som genom de lika besynner