TV lan Le Ras a: D Det lärer således ej löna mödan att längrelPrp lölja för sig sjelf, att regeringen i vårt land, b: utan att begå någon våldsamhet mot grundagens bokstaf, i sjelfva verket tan, omlt len icke återhålles af egna samvetsskrupler,se ntöfva en makt, nära nog lika oinskränkt, m som under ett erkändt enväldigt statsskick, vi utan annan motvigt än den pressen, uti sin ti emellan riksdagarna svaga och isolerade ställning och underkastad tillfälligheten af den in-I. dividuella förmågan och karaktersfastheten hoss; dem som äro dess ledare, kan utöfva. Attlsc bruket af denna regeringens öfvermakt för närvarande modereras och missbruken deraf nå-!2 got tillbakahållas genom vår nuvarande ko-l, nungs humana sinnelag och aktning för rätt-l;. visan, är en sak för sig, hvars värde för till-a fället bör erkännas och måste räknas såsomla en vinst, ehuru det, såsom man sett, ändål! ingalunda förmått hindra åtskilliga af dessu; efterhand skeende usurpationer, som härfiyta ifrån det hos all öfvervägande makt inneboende begär till ytterligare utvidgning. Men lät landet erhålla en monark med ctt på en gäng egenmäktigt och passioneradt lynne, så sko:a farorna för den ännu beltintliga ringa återstoden af svenska folkets politiska rättigheter och frihet snart framträda i full dager. Vi begripa ganska väl, att den icke precist ljusa tafla vi här uppdragit, ej skall behaga dem, som gjort det till sitt syfte att söka inlulla allmänheten med sina vaggvisor om den urgamla friheten; men det är icke dess mindre en plgt att framför allt söka sanningen. Vi få i allt fall fästa uppmärksamheten derpå, att denna åsigt a vår sida ingalunda är ny. Läsaren torde påminna sig, att Aftonbladet redan i Mars månad år 1844, vid nuvarande Konungens uppstigande på thronen, uti trenne artiklar, kallade: Konung Oscar och kans ställning, tillkännagaf sina tankar om den itta vägen för den nye regenten att blifva en Konung i folkets sinne, genom att söka genomföra och befästa ett verkligt, på maJoriteten grundadt, konstitutionellt samhällsskick; och att vi år 1846, då en annan tidning talade mycket om regeringens liberala politik, uti en serie af s. k. bref till landsorten tydligen framlade skälen för den tankan, att man ännu icke sett stora prof på denna liberalitet i de delar, hvari vårt land nödvändigast behöfde reformerna. Vi ansågo då, och anse ännu, att möjligheten af de fredliga förbättringarnas genomförande i våra lagar och inrättningar, just i anseende till den stora öfvervigt som regeringen, utan äsidosättande af grundlagens bokstaf, kan utöfva, hufvudsakligen eller helt och hållet måste hvila på hoppet, att Konungen med allvar antager sig dessa reformer och det allmännas sak emot alla de enskilda intressen som stå densamma i vägen. Vär öfvertygelse är också, att realiserandet af denna förhoppning är en stor nödvändighet, om ej Sverige skall sjunka ytterligare til:baka från sin allmänna moraliska ståndpunkt, och den ringa återstoden af folkets friheter, ja, måhända dess nationella sjelfständighet, gå under för en riktning af alla de politiska krafterna, hvilken, oaktadt det konstitutionella skenet på papperet, har i verkligheten en närmare slägtskap med den ryska autokratiens hufvuddrag, än fosterlandsvännen gerna vill föreställa sig, så länge det låter sig göra att undvika denna tanka. Det är också var mel I ning, att landets Konung kan, om han vill, äfven med den nuvarande grundligen, gifva oss ett verkligt konstitutionellt statsskick, ge-l nom den anda, som det beror af honom att ingjuta deri, och genom ett successivt öfverförande till folket sjelf af de bestyr, som äro för centralregeringen öfverflödiga, utan att derföre behöfva försvaga den verkställande maktens styrka. hvilket, med en verklig Irepresentation och en derpå grundad parla-mentarisk styrelse, icke behöfde befaras här mera än i England. Om deremot regeringssystemet alltmera antager den riktningen, att förskansa sig inom de privilegierades och bördens omgifning: om man varseblifver en tendens att lägga folkets (angelägenheter under förmynderskap af cn I byråkrati, hvars lägre medlemmar mer och! mer skola göras till viljelösa redskap under de högste förmännen, medan desse åter i sin ordning hufvudsakligen skola anse sig förl furstens tjenare; då kunna de nyssnämnda l förhoppningarne, om något deraf ännu äter-l står, icke annat än försvinna. Vi bekänne, att den förklaring, som i I detta hänseende gifvits genom det sednaste rådgifvarevalet af tvenne män, som förut helt och hållet stått i ständig opposition mot den politiskt reformerande tendensen, är orsaken, Ihvarföre vi icke kunne om denna ministör lantaga benämningen konservatift-reformerande, lemedan vi, intill dess motsatsen kan visa sig li verkligheten, anse densamma endast tjena latt förlänga en förvillelse, hvilken ju förr dess Iheldre bör undanrödjas. b — — Arsvexten. Konungens Lefallningshafvandes i Blekinge län 3:e lärsväxt-berättelse innehäller: Hvetet har i allmänhet blifvit vackert och afkastningen är ansedd till 6:e å 7:e kornet. Vinterrägen li medeltal för Östra och Medelstads häraders till 5:e tloch 6:e kornet samt för Bräkne och Listers häraders I till 5:e kornet. Vär-rägen 4:e och 53:e kornet. Korrvet, som i allmänhet blifvit vackert, har lemnat i af-Ikastning inom förstnämnde fögderi 5:e ä 6:e samt i Bräkne och Listers härader 35:e kornet. Hafre och Blandsäd, likaledes i allmänhet vackert, har inom Isistberörde härader gifvit 6:e och 7:e kornet, samt Ilinom Östra och Medelstads härader lika afkastning -Isom kornet, utom i Eringsboda kapellförsamling, der Il lskörden af dessa sädesslag nära grönsat till missvext. t Trindsäd, Ärter, Bönor och Vicker hafva blifvit vackra på bördig jord, men mognat nägot ojemnt: atkastnipgen upptages i Östra och Medelstads härader TÅtill 5:e å 6:e kornet samt i Bräkne och Listers till iYl4:e. Potatesskörden antages vara inom Östra och , Medelstads bärader 5:e högst 6:e kornet, samt inom I Bräkne och Listers 5:e till 7:e; och är denna frukt lnästan öfverallt, ehuru mer och mindre, angripen af len vanliga sjukdomen. t lad kl I lördags middag inträffade den olyckshändelsen latt en bät hvari fyra personer skulle från dockbyggoaden ä Djurgärden begifva sig till stora varfvet 5 I kantrade, hvarvid timmermannen Jonas Pettersson -l Irnknadna