Aftonbladet – 4 november 1851, sida 1

DANMARK. Tidningen Fädrelandet yttrar sig angående et meddelande riksdagen fatt från regeingen mottaga angående rikets politiska stälning, och hvilket vi icke kunna nu meddela.i följd jeraf att onsdagens tidningar ej ankanmit) len sorgliga äsigt, ,att efter tre är: striler på ärans och diplomatiens filt, Danmark kommit så långt, att utom ett mäktigt parti nom landet har det tre stormakter Preussen sterrike och Ryssland mot sig och ingen ned sig. Väl är Slesvig faktiskt af Danmark vesatt, men de talrika förmyndarne tillåta ei, tt dess angelägenheter få ordnas på egen rand. Tyska förbundsbeslutet af den 17 Sept. 1846 höjer hotande sitt finger; status quo antes leka välnad reser sig, de jordade provinsialständerne stå upp ur sin graf, då regeringen vill skörda frukterna af folkets patriotism och arneens hjeltemod. Reaktionens Moloch slukar ulla de offer, som stora och små, rike och attige, mödrar och hustrur så rörande bringat vå fosterlandets altare. Allt förtäres i undervandlingarnes malström. Vidare frågas: ,Har Danmark då icke samvetsfullt uppfyllt le vilkor? som i fredstraktaten den 2 Juli 1850 och i Londoner-protokollen föreskrefvos? Ar successionssaken icke ordnad? Har riegerinsen icke samtidigt med Holsteins pacifiikation, följd af Julikonventionens 4:de art. genom len Sponneckska planen meddelat de två på förbundets vägnar handlande stormakter sina afsigter med afseende på monarkiens organisation och ordnandet af Hertigdömenas förhållanden. Har denna plan icke blifvit förelagd notablerne och af dessas majoritet i det väsendtligaste biträdd? Hvad återstår då? Tyskand fordrar ännu provinsialständers återinförande efter lagen af den 28 Maj 1831, återställandet af tullförordningarne den 1 Maj 1838, samt af alla de förordningar som etablera gemensamheet meljan begge hertigdömena. Men det som Österrike, med Ryssland bakom sig och Preussen på sin sida, ännu rätt eget saknar i väira koncessioner, det är grundlagens modiffikation, det är genomförandet af samma reaktiion som Österrike sjelf så dyrt betalt och änn dyrare kommer att betala. Danska regeringen har nu i öfver ett helt år gjort eftergift på eftergift, men HolsteinTyskland har blifvit allt mer pockande i sina fordringar. Hon har sväljt kränkning på kränkning — och blifver hånad. Vi äro nyfikne att förnimma om hon vill bringa den tyska reaktionen ännu flera offer; om hon ännu längre vill låta sig ledas at sin vän och allierade furst Schwarzenberg., Härefter gör tidningen några betraktelser öfver danska ministerförändringarne, under dessa sednare åren, för att visa huru Danmark icke vunnit något, äfven genom dessa eftergifter åt vissa fordringar; och undrar huru nuvarande minister skall uppfylla grefvre Sponnecks löfte vid sista riksmötet, att regeringen nog skall veta att säkert föra statsskejppet genom alla skär. Nu är det icke änmu tid att kryssa och segla by de vind, eller att pruta och ackordera — nu måste det talas kilart och tydligt, och ett parti tagas.o Derefter läses: Julikonventionens IV art. lyder så: Efter afslutandet af närvarande traktat kan H. M. Konungen af Danmark, hertig af Holstein, i öfverensstämmelse med förbundsrätten påkalla tyska förbunadets mellankomst för att blifva äterinsatt i sin Iagliga myndighet uti Holstein, dä han vid samma tid meddelar sina afsigter med afseende på landets pacifikation. Skulle förbundet, på anfordran, antingen icke dä vilja intervenera, eller denna intervertion blifva fruktlös, står det H. M. Konungen af Danrark fritt att till Holstein utströcka sina militära åtgärler och att dertill begagna sin armi.n Nu äro från danska sidan alla vilkor samvetsgrannt uppfyllda, men förbundets eller de af förbundet dertill befullmäktigade makters intervention är blifven fruktlös. Hvad har då H. M. och dess regering att, i öfverensstämmelse med traktatens tydliga ord, i sådan händelse företaga? Väl icke att fortfarande låta både narra och håna sig af hrr Schwartzenberg, Nesselrode och Manteuffel?. Slutligen uttryckes den mening, att danska folket och danska armåeen skola anse hvarje hån mot sin regering, såsom vore det riktadt mot sig och att de stå ännu en gång beredda att inför verlden och Europa värna Danmarks ära och sjelfständighet; o. s. v. I ett Berlinerblad berättas, att den nya danska ministerens plan att sammankalla Slesvigska ständerförsamlingen blifvit meddelad Berlinerkabinettet, men att den icke med afseende till afsigten med sammankomsten vunnit bifall, och att dehna omständighet föranledt en kungörelse (?) från Preussens och Österrikes sida till Köpenhamn, samt att underrättelse derom afgått från Beriin till Petersburg för att beveka Ryssland att vidtaga samma steg. PORTUGAL. Den 19 Oktober var allt lugnt i landet; men det ansågs troligt, att så snart Cortes sammanträdt, en ny minister skulle öfvertaga ledningen af sakerna och Saldanha afträda. En schism har uppstått mellan myndigheterna i Oporto och sundhetskollegium i Lissabon. De förra hafva gifvit sundhetspass alltgedan den 10 Oktober från Douro; men det oaktadt underkastas fartyg derifrån i LissaIbon och andra orter åtta dagars karantän. I Kossuth hade vid vistelsen i Lisiabon tagit in på Braganza-hotellet, der har mottog imbjudnirg af Saldanha och besök a das Antas. Vid hans afresa kom en deputtion med adresser, och ett med flaggor prydt ingfartyg, uppfylldt af personer utaf det liberaa partiet, följde ångfartyget Madrid ned åt Tajo under mycket jubel. SPANIEN. Enligt en telegrafdepesch af den 21 OktoIber, hade handelsministern Arteta afgått och i hans ställe hr Reynoso emottagit: portföl Ijerna för handeln och allmänna arbetena. Den 18 hade konkordatet mellan Spanien och pöf