Aftonbladet – 1 november 1851, sida 3

Jar sir M.... sin vän, förtjenar hin det säIkert. Han är en man med hjerta och kunskaper och tillika af ett utmärkt yttre, fortfor ladyn. Jag har föga gifvit akt på honomv, svarade Lucie, och lady H.... fanm, att det skul!e blifva ojemnförligt svårare attt stämma James för detta brud för hennes ömskningar, än den giftermålsskygge M.... Så förblef det tills vidare. Förgäifves sökte hon någon utväg, som kunde föra dle två unga i närmare beröring, utan hvilken något förhållande emellan dem icke blefve möjligt. Ändtligen spelade äfven här tillfället medlareroll. Ofta igenom illamående nödsakad, att icke i sitt hus emottaga någon, eller blott sina intimaste vänner, var lady H.... nu åter försatt i detta lidande tillstånd. Lucie hade en morgon så hjertligt bedt henne tillåta, att hon finge återkomma på aftonen, för attt vårda sin dyra väninna, att denna deruti sågg en himlens vink och gaf befallning, att uttom Lucie och sir M.... icke inlåta någon. Detta var destomindre påfallande, som det ickee var ovanligt, att den unge mannen framförr alla andra fick dröja vid hennes sjuksäng.. Och så voro Lucie och sir M..... de enda, som under en hel vecka om aftnarnne besökte den sjuka, hvars unge vän nu hadde tillfälle att iakttaga den unga flickan och kthos henne just beundra de egenskaper, som hian så högt och uteslutande värderade. Hennes uppmärksamhet att förekomma den lidandes minsta åstundan; hennes tillgifvenhet, hennes mildhet, hennes sedesamhet, hennes goda ton och ändtligen hennes skönhet tillvunno henne den ange mannens hjerta, utan att han ansäg det för annat, än en tacksamhetskänsla, som han rodde sig böra egna henne för den barnsjga tillgifvenhet och ömhet hon visade lady Teese (Slutet följer.)