Aftonbladet – 1 november 1851, sida 3

ofta talat med lady H...., som alltid svarat jatt han ännu icke verkligt älskat; i såda! ;händelse skulle alla uppoffringar utgå ifrål honom, utan att han anade elter visste det Deremot protesterade M. ... formligt, kallade sådan kärlek en dårskap, hvartill ingen förnuftig man borde göra sig skyldig, och ville icke tro på väninnans profetia: att äfven hans timme skulle slå. Jag känner blott ett fruntimmer,, sade han ändtligen, som eger alla de dygder och företräden jag önskade mig ...s Men som kunde vara er mor! afbröt honom lady H...., som i hans yttrande blott Jsåg sonlig tillgifvenhet. Lucie deremot syntes som skapad för honom. Hvad hennes härkomst beträffade tillhörde hon icke den klass, hvilken han fruktade, och var dock i afseende på uppfostran vida öfver sin börd; egde tillika förståndets mognad och hvad detta icke begrep, uppfattade känslan genast. Med ett ord, M.... måste i den sköna och älskliga flickan se en länge uppgifven förhoppning å nyo uppblomstra. Då lady H.... lärde känna Lucie, höllo göromål M.... aflägsnad, och efter hans återkomst berättade hon väl för honom om flickan, men han såg henne aldrig. Ty Lucie kom blott på morgonen, han på aftonen, och först då hos ladyn tanken uppstod, att förena dem med hvarandra, visste hon så tillställa, att de hos henne skulle råkas. Afsigten fick ingen af dem ana, om icke hennes plan skulle stranda, och med konstlad likgiltighet frågade hon sedan M...., huru han funnit Lucie, och helt otvunget svarade denne: Mycket till hennes fördel., Äfven Lucie gjorde hon samma fråga; denna sade: Jag tillåter mig icke något omdöme efter så kort bekantskap; men då lady H..,. kal