Aftonbladet – 1 november 1851, sida 3

från kärleken till en ovärdig man och tillika försäkra hennes framtids väl, — hon borde nemligen gifta sig. Visserligen vågade hon icke låta märka det, och arbetade alltså blott hemligt derpå; men lady H...., som icke lät svårigheter afskräcka sig, der det gällde en ädel handling, hoppades äfven här uppnå det föresatta målet. För att vinna det hade hon utsett en ung, iskvärd parlamentsledamot, vid namn M...., med hvilken hon äfven tillfälligtvis blifvit bekant och som nu nästan dagligen besökte henne. Lucies störda lefnadslycka ville hon igenom hans hand åter upprätta — och äfven I:ka moderligt sörja för honom, som var en fiende till giftermål, emedan han tviflade att finna en maka, som passade för honom. Mycket sysselsatt om dagarne, längtade han om aftnarne efter ett förtroligt umgänge, — efter utbyte af idder, som utan att trötta, återlitva anden, — icke efter dessa tomma samtal, hvilka stora verlden bjuder, och som, förstämmande hufvud och hjerta, förlama kroppen. Men hvar skulle han väl efter nuvarande tids fordringar finna en flicka, som öfverensstämde med hans böjelser? Ansågo icke de flesta fruntimmer äktenskapet blott som ett medel, för att ernå mera frihet och kunna tillfredsställa sitt begär efter grannlåt och lyx? Icke för det att M...., menniskoskygg och småaktig, skulle vilja neka sin unga maka oskyldiga nöjen; men hon måste äfven för! honom kunna uppoffra dem, utan att det för aenne vore ett offer; mäste icke af lifvets bisak göra hufvudsak; hon måste med alla msliga dygder äfven förena bildning, utan! vilken han icke kunde tänka sig en glad sammanlefnad. Så hade M...., med en! kön figur, ädel karakter och en betydlig förnögenhet, uppnått trettionde året, med fast eslut att aldrig gifta sig, och hade deröfyer